Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifna med samma handstil och förmodligen båda
afskrifter.
Till den karaktäristik prof. Schück (1. c. sid. 24 — 25)
lemnat af förf. till ifrågavarande anteckningar har jag föga
att tillägga. En människa som, om också i lägre ställning,
Han har i ofvannämnde handskrift raskt tecknat några drag af
en svensk lägerbild från den tid Carl Xll stod vid Dnjepr (Juli 1708)
och väntade på Lewenhaupt. Den må finna plats här.
Först omtalar vår äfventyrare huru han nyfiket hade närmat sig
en lösgående kamel (sådana begagnades som lastbärare både vid
svenska och ryska hären) men af denne blifvit välkomnad med en
öfver-spottning af idisslingssmörja, så att han måste skölja af hatt och peruk
i floden. Kamelen är till tack med säker hand uppritad som en
vig-nett bredvid. Lambert uppsökte sedan D:r Skraggenstjerna, konungens
lifmedikus, och fortsätter därpå:
»Jag såg konungen som oftast och Gud wet första gången de
mig honom wiste, ty han ingalunda okänd war, kolnade det i mit
hierta. Jag såg honom gå långsamt, klädd i blå rock,
mässingsknappar uti och lädergeliäng där utanpå, stöflor och sporrar som en annan
underofficer, stor förgylt knapp i hatten. Unders bittida om mårnarne
red han kring om arméen och lägret, stal sig in på officerarne, som
sades, ibland. Men voro de lustiga for han dem förbi. Grefve Piper
gick gråklädd, en fet, tiocker herre. Många cavaillerier och öfverstar
buckade sig för honom djupt, då han sin hatt ej rörde. Cantzlirädet
Hermelin, Möller, Bång, Hulthén, Julen [Kansliherrar: H. G. v.
Müllern, H. Bunge, S. Hyltéen] såg jag dageligen och fick lära känna
dem efter hand. War då wid Julii månads slut, folket begynte att
siukna, ty det begynte bröd och godt öl at tryta, fast judarna lofvat
at rikeligen skaffa alt hvad behöfdes, men stod oss före det dem
hände i öknen, när de fölgde Moses åt. Där brygdes honingswatn,
kosta »gar nitzen», h. e. en kanna 3 R:r och gick åt medan brygget
än war wärmt. Men detta halp ock till siukdomen. Öfverofficerarne
hade sina egna kockar, låto sielfva brygga och baka. Doctorn [-[Skraggenstjerna]-] {+[Skrag-
genstjerna]+} hade mat wid Cavalliersbordet och när han reste
någor-stans fick han sitt kallkök. Biskop Malmberg och hofprästerna läte
hämta hem i sina tält 2, 3 sina rätter ur konungens kök. Konungens
kök var på fältet under bar himmel, emellan opslagna bräder, spetten
lågo på korspålar eller korsjärn nedsatta i jorden».
En liten kostbar tafla! Man ser Carl XII gå där lifslefvande.
Ibland tycks det bo en magisk kraft i ord — här säges ju ej annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
