Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit med om stora händelser och som enkelt och
trohjär-tadt berättar om sina och andras öden, kan ju alltid
påräkna uppmärksamhet och den lilla skriften fängslar också
läsaren, i motsättning till den föregående dagbokens torra
register. Men det är tydligt att då anteckningarna gjorts
så pass lång tid efter händelserna (omkring 1740, såsom
anmärkningen angående C. G. Dückers död utvisar)
minnesfel emellanåt ha insmugit sig. Några må här påpekas
då det ej skedde i textnoter. Den sid. 91 omtalade
drabbningen vid Warschau stod i verkligheten d. 21 Juli;
öfver-fallet vid Praga, där Dahldorff blef sårad, egde ej rum i
Augusti utan d. 14 Oktober. Rehnsköld utväxlades icke
(sid. 99) mot Repnin, som aldrig varit fången i Sverige;
Nils Rosenstjerna blef ej skjuten vid Krasnokutsk 1709 (s.
90) utan vid Moljaticzi 1708.
Det är för öfrigt i episoderna, som framställningens
hufvudintresse hvilar, åtminstone för den, som ej ger sig
tid till eller har den förmågan att, i likhet med prof. Schück,
bakom den okonstlade framställningen läsa en hel
tidska-raktäristik. — Man ser bland annat, att om de svenska
krigarna emellanåt fingo slita mycket ondt på ilmarscher eller
i trånga och utsugna kvarter, sa flöt nog också
dessemellan mycket af landets goda till dem. »Woivoder och
Ka-stellaner» förstodo konsten att något mildra strängheten
hos sina fruktade pahälsare. Om inte hjärtat var vidare
tillgängligt, så vikarierade här, såsom den så ofta gjort,
magen.
Att förf. efter Poltavaslaget lyckades lägga Dnjepr och
steppen emellan sig och kapitulanterna vid Perevolotjna
hjälpte honom föga, ty han blef likväl senare krigsfånge
om hans rock och hatt än man vet — men ändå! Kanske beror det
på den lilla rysningen som föregår. Måhända passar det ej en »hjälte»
att lyss vid officerares tält, men det passar så mycket bättre en klok
fältherre, som vill känna stämningen under ett farligt tåg. Och Pipers
gestalt sen, högdragen och stolt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
