Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så tillvida äro så grunda iakttagare oss til! ingen hjälp,
ja snarast hinderliga. Själfva ha de låtit imponera på sig
af ett; nu imponera de på oss med detta samma, som
skymmer för oss annat, som vi häldre ville veta.
Norsbergh meddelar en rätt utförlig, eller kanske bättre
sagdt, mångordig skildring af Poltavaslaget. Det
krigshistoriska värdet kan naturligtvis ej vara stort, då den ej är
affattad af en, som förmådde kallblodigt bedöma
förhållandena förutsatt att han varit i det läget att kunna
iakttaga dem. Norsbergh har antagligen uppehållit sig vid
bagaget och det är efter andras beskrifningar han samlat
sin stridsbild. Det hindrar ej att den kan innehålla riktiga
drag. Som helhet är den däremot förvirrad och den första
och andra striden ej behörigt hållna isär, utan
genomkorsande hvarandra. De tidsangifvelser förf. lemnar gälla just
den andra striden, ej, som han uppger, den första. Ur
Lyths skildring (Karol. Krig. II) får man fram en mycket
redigare stridsbild. Men han var ju också krigare och
deltagare i slaget.
Men när Norsbergh straxt därpå berättar hurusom
han, för säkerhets skull uppklädd till drabant, satt bredvid
Carl XII, som, nyss förd öfver floden, låg i sin fältsäng på
södra stranden af Dnjepr natten till d. 1 Juli, medan båten,
som elfva drabanter rott öfver, återvände i mörkret för att
hemta andra — så ger han oss både en mycket sannare
tafla och en som icke saknar sin tragiska storhet. Nu var
Carl skild från sin en gång så stolta här och han skulle
aldrig mer föra någon till seger. Det hade ödet i
hemlighet beslutat. Han låg där - vi fylla i några drag - sjuk
och allsingenting mäktig efter slagets upphetsning och den
föregående aftonens med sådan motsträfvighet fattade
beslut, och teg och hörde floden brusa. Norsbergh har
naturligtvis ej vågat tilltala honom och kanske slumrade
konungen snart in från sina bekymmer. Då vaknade han
åtminstone tidigt till dem igen - vid Kalanderlärkans sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
