Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet man dock intet — i så fall har denna tanke dunstat
bort, allt eftersom det började se trångt ut för svenskarna
under vintern 1708 — 09 och han yrkar nu allt ifrigare pä
att få återvända. Men för den svenska krigsledningen kunde
det vid denna tidpunkt ej vara behagligt att ha en så noga
underrättad detaljbeskrifvare på tysk botten.
Morgonen d. 1 Juli 1709, då ryssarne efter
Poltava-slaget ändtligen hunnit fram till Dnjepr, begaf sig Siltmann,
beledsagad af en svensk »tambour» öfver till ryssarne och
lät anmäla sig hos befälhafvaren furst Mensjikov. Detta
hade väl svårligen under förhandenvarande omständigheter
behöft tagas så särskildt illa. Det var ju klart att han
skulle göra sin egenskap af preussisk tjänsteman gällande
och det enda som kunde anmärkas var att han visat sig
väl fjäskig härmed. Likvisst har A. L. Lewenhaupt i sin
berättelse (Kar. Krig. II, 235 följ.) gjort mycken affär däraf
och utfarit emot Meijerfelt och Trautvetter, hvilken senare
varit den, som lemnat Siltmann trumslagaren och detta,
enligt sin uppgift, på Lewenhaupts egen order.
Öfverbe-fälhafvaren »förbannar sig på» att han aldrig gifvit någon
sådan, Trautvetter åter betygar »med svåra eder» att han
fått den. Hela denna träta om en till utseendet rätt
obetydlig sak — hvem som egentligen gifvit Siltmann
trumslagaren — är ganska obegriplig, såvida ej Siltmanns egen
uppgift att han haft ett uppdrag från Lewenhaupt
(»schwedische Generalität»), hvilket denne tydligen efteråt ej velat
vidkännas, skulle utgöra förklaringen. Då kommer
visserligen det hela i ett annat ljus; man har blott svårt att
förstå hur Lewenhaupt kunde väntat sig någon annan effekt
af denna framställning än den, som sedan i alla fall inträdde.
Han har ju själf på det kraftigaste betygat, försäkrat och
utlaggt att kapitulationen var helt enkelt oundviklig under
dåvarande förhållanden.
Äfven en annan svensk i hög ställning har vid denna
tidpunkt utlåtit sig allt annat än välvilligt om Siltmann. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
