Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket att skryta af, fast det skall medgifvas att knappast
någon tysk sedan skulle skött sig så väl som Mensjikov
gjorde vid Perevolotjna. Det är skrytets triumf. Men den
specifikt ryska faran den tiden kan historien nog ej så
litet reducera. Hon skänker naturligtvis sitt stora
erkännande åt arbetsgifvaren och där allting är sammanflätadt
är det väl i grunden fåfängt att isolera.
Tyskarna ha sedan fortsatt att vara »barbarers» lärare
i krigskonsten.
Efter hörsägen återger Siltmann ett samtal, hvarvid
Carl XII — som ju annars gerna var en tyst åhörare, där
han var bland flere — bland annat sagt, att »friden» skulle
först och främst sitta invärtes, i själen — sen kunde man
kriga hur länge det skulle vara. Det kan man nog tro
honom om att ha sagt, utan att därföre straxt draga
vidtgående slutsatser. Långt mera apokryfiskt är Siegroths
påstådda meddelande till Carl att han ej längre kunde lita
på sitt folk (s. 313). Har Siegroth verkligen sagt
någonting sådant, så har Carl XII nog ej svarat alldeles så som
berättas — åtminstone har det ej utgjort hela hans svar.
— Att ironiserande prat och kritik ej ha saknats ses af
anteckningen s. 319.
I det hela hvilar det öfver Siltmanns sorgfälliga
inregistrering en viss främmande kyla. Och antecknaren
lem-nar slutligen, utan att uttala vidare beklagande, hvad som
nu återstod »af den en gång så stolta hären». I de orden
uttalar sig i alla fall hvilka förväntningar han och alla andra
en gång ställde på den.
Läsaren observere att tidräkningen här är den nya, tio
dagar före den svenska, elfva före den gamla.
Om Siltmanns senare bana känner utg. ej mera än
att han 1740 omtalas såsom »geheimerådet vid Stuttgardska
många utlänningar i sin tjänst och drog mycken nytta af dem. Ty
här är den stora skillnaden, att han var deras lärare och icke de hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
