Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delanden. En primärkälla ger ju dessutom alltid ett säkrare
flöde än en afledd.
Det är tydligt att dagboken, sådan den nu här
föreligger tryckt, icke skall i vidsträcktare mån kunna kasta
ljus öfver Carl XII:s turkiska politik eller skingra det mörker
som på så många ställen hvilar öfver denna orientaliska
episod i vår historia. »Hvad Carl XII egentligen hade för
sig i Bender eller vid Prut» — för att begagna H. Hjärnes
formulering — har J. H. v. Kochen, som var kanslist och
hade djup respekt för sin förman hofkanslärns
diplomatiska blick, ju icke kunnat berätta för oss. Han registrerar
allt hvad som passerar hans händer. Men detta allt är i
grunden rätt litet och inte på långt när allt. Stort slugare
bli vi alltså visserligen ej än hvad Nordbergs framställning
har gjort oss. Men det är likvisst alltid en olikhet att se
en sak så att säga in statu nascenti, i den friktion hvari
den blir till och i liksom intimare dager. Dagboken ger
här hvad den kan ge och det är alltid en del, ibland kanske
mer än man skulle tro, hvilket förmodligen först
varse-blifves af den, som sätter sig ned att på allvar skrifva den
tidpunktens historia.
Detta var ju en tid då Carl med ifver egnade sig åt
diplomatien, ett fack som han annars visserligen ej med
förkärlek odlade. Där »kånstrades så mycket och hölls
sällan rätta vägen» för att tala med honom själf. Det var
ingalunda de vidsträckta vuerna som saknades hos honom,
men dessmera andra förutsättningar. Visserligen kunde
han tiga och det med besked och så till vida dölja hvad
som ännu borde vara fördoldt; han kunde äfven till en viss
(ibland rent förvånande) grad låta udda vara jämt och låtsa
som han ingenting begrep. Människor, som kunna dessa
båda konster, te sig för andra liksom i en slöja af spänd
förväntan — hälst när det bakom tystnaden hvilar en sådan
handlingskraft som här var fallet. Han kunde mer än man
tror ta människors svagheter i sin tjänst såväl som deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
