Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några skämtsamma ord af Carl, som faktiskt sällan slog
sig på »latsidan». Men hur föga omärkbart det långa
uppehållet var för honom själf, därom vittna hans egna ord,
ofta eftertryckligt upprepade, att han här fördröjde »med
sin stora skada». Det började han säga redan 1710 (se
bil. 1 till v. Kochens dagbok) och sen kan man finna dylika
uttryck åren igenom.
Det är alldeles onödigt, för att ej säga obefogadt, att
vare sig ur »vanor» eller, såsom också ofta sker, ur
personliga stämningar — t. ex. känslan af det förödmjukande
i att återvända hem efter ett stort anlagdt, men kantradt
företag, som det ryska fälttåget eller efter Pruthfredens
missräkning — söka en förklaring af förhållanden, som
tillräckligt låta förklara sig på annat sätt. Man förnekar ej att
sådana känslor kunna ha rört sig hos Carl XII, man
förnekar blott att de ha bestämt hans handlingssätt. Så går
det ej till i sådana förhållanden som hans, helt enkelt
där-före att det ej kan gå till så. Där finns för mycket som
pressar och tvingar och ej tillåter en människa att försjunka
inom sig själf. Dessutom hade Carl en alltför sund syn
på lifvet för att låta sig behärska af stämningar. Ärekär
var han nog, men det var hos honom en frisk känsla och
allt sjukligt skakade han af sig.
Där objektiva skäl finnas, är det alldeles onödigt att
rota efter subjektiva. Har man närmare sökt klargöra för
sig Carls egentliga ställning i Turkiet?*) Den är af en
*) Utg. känner ingen annan genomförd skildring af Carl XII:s
uppehåll här än C. Linds 1875 offentliggjorda afh. »Carl XII i Turkiet».
Den är fotad, utom på flertalet af de arbeten som nämnas i noterna
till v. Kochens dagbok, på forskningar i svenska Riksarkivet.
Afhandlingen utmärker sig för sin moderation i omdömen och frånvaron af
de vanliga slagorden samt ger hvad som med det använda materialet
stått att vinna. Men begripligtvis behöfs vida mer för en behandling
af ämnet efter nutida fordringar och man må hoppas att af kompetent
hand snart erhålla en framställning, bygd på nya forskningar äfven i
utländska arkiv. Det föredrag, som prof. A. Stille höll vid hist. kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
