Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men väl åtskilligt af hans oböjlighet och hårdhet. Den
otåliga stolthet, som annars kunde bryta igenom en
undransvärd själfbehärskning, är borta; modet har ej sjunkit, men
det är ett luttradt mod. Det är ej på krigaremodet man
närmast tänker; det blef hvad det var och alltså mer an
tillräckligt. Men han var biifven, just hvad
minnespenningen sade att han inte var: docilis pati.
Det var inte just för att turkarne voro så mycket rädda
för polackar och ryssar som Carl XH:s planer kantrade.
Före Prut ingåfvo visserligen ryssarne dem en ej obetyd ig
respekt, de mindes förlusten af Assov, och sedan hade ju
ryssarne aflagt ett ståtligt prof genom att besegra sjalfve
Carl XII — omständigheterna därvid kunde turkarne ej sa
noga känna - men sedan blef det annorlunda. Fastän
segren så illa begagnades - »ditt fä», sade också Achmet
III till storvisiren, sedan denne nämligen hade skilt sig fran
armén och ej var farlig, längre - så tycks dock bara den
omständigheten, att de haft tsar Peter och hans arme i sin
hand och kunnat smula sönder dem emellan fingrarne, ha
i otrolig grad höjt deras själfkänsla. Nu voro de ej rädda
för någon mer än för tyskarne och prins Eugén. Wien
och Zenta spökade fortfarande för deras fantasi
(Peterwa-radein och Belgrad väntade ännu på dem) och freden i
Utrecht April 1713, af kejsaren ändtligen biträdd i Rastadt
Mars 1714, hvilka freder gjorde de tyska stridskrafterna
lediga ha utöfvat ett bestämmande inflytande på deras
politik.’ Carl XlF.s sak var, äfven om olyckan i Tönningen
ej varit, alldeles uppgifven. Låt oss ej med
dagboksfor-fattaren göra honom den orättvisan att tro, att han ej
förstått det så bra som någon. Derpå ha vi det engelska
sändebudet Jefferyes uttryckliga vitnesbörd, om vi annars
behöfde något. Liewen kunde så till vida gerna ha be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
