Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de voro. Han kunde ju sagt: Frankrike, men det var nu
en makt i sjunkande och Ludvig XIV var gammal, trött af
strid och skulle snart samlas till sina fäder.
Det har varit Carls lott att i en kamp på lif och död
— ty det galde nog ej mindre än det nya Rysslands vara
eller icke vara, det är säkert ingen öfverdrift att påstå det
- i själfva friktionen bidraga till utvecklingen af en ny
storstat i Europa. Ryssland blef tvunget att under den långa
striden utveckla hvad det hade af inre styrka - dessutom
lärde det sig af Sverge mycket. Men det har också varit
Carls lott att få ingripa i två deklinerande nationers historia
och båda gångerna har han försökt ingjuta något i dem af
sin egen energiska ande. Den ena af dem existerai ej
längre som stat; . polackarne voro sedan rätt länge
anarkiska, ett anarkiskt adelsfolk, och man kan numera knappt
tro att anarkiska människor kunna pånyttfödas till en stat.
Den andra står, betydligt kringskuren och i själfva Europa
reducerad till en smal månskära, kvar bland staterna. Dels
unnar ingen af stormakterna den andra det i alla fall fina
arfvet, dels finns det väl alltid hos museimännen
någonting kvar, som i nödfall kan tändas på och brinna, ej blott
hastigt uppblossande utan med fast låga. Så länge det
finns, är det bra för dem. Om den kristna världen
egentligen’ har skäl att beklaga Carls senaste misslyckande, blir
ju en fråga för sig. Låt oss blott icke lägga öfverdrifven
vikt på det kristna namnet; sådant har åstadkommit
tillräcklig förvirring i denna värld. De högsta ord äro
naturligtvis de som missbrukas värst. Hur polackarna bedöma
Carls ingripande i deras nationela lif, har jag åtminstone
någon aning om; hur turkarna nu för tiden bedöma sin
* gästväns» uppträdande vet jag ej. De se honom
förmodligen alltjämt genom Voltaires färgade glas, hvars Histoire
de Charles XII ju finns öfversatt till turkiska och arabiska.
Men säkert är, att de haft skäl att ångra att de ej följde
hans råd. Historien har, så vidt jag kan finna, ofverhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
