Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsättes till Mars 1713. 1 Bender kom Agrell ej att stanna
längre än till slutet af Nov. 1709, ty Carl XII sände honom
såsom 2:dre legationspredikant till Konstantinopel. Genom
sin begåfning och sin bildning var han ingen ovärdig
medhjälpare åt den lärde M. Eneman, som Carl förordnade till
förste legationspredikant, mest för att han där skulle få
tillfälle att drifva sina orientaliska studier, under det att den
egentliga »församlingsvården» torde ha hvilat på Agrell.
Han har sorgfälligt upptecknat sina förrättningar
därvid och om sitt predikande — omväxlande på svenska och
tyska — söndag efter söndag. Det få vi taga på köpet.
* Då Eneman i Aug. 1711 anträdde sin resa i Orienten,
hvarifrån han först återkom Juni 1713, har Agrell varit
ensam på platsen. När Eneman återkom fanns inte längre
någon svensk legation i Konstantinopel. Kalabaliken hade
spridt förödelse omkring sig. Carl XII tände med högst
egen hand på minan och brakte den till explosion i
Bender, på relativt ofarlig mark, häldre än att låta den enligt
de turkiska minörernas afsikt explodera borta i Polen, och
göra honom och alla hans svenskar till polsk-ryska fångar.
Nu voro de blifna turkiska i stället och Carl har, sedan
vreden lagt sig, smålett åt den falske Krim-kanen, den
lurade Pascha Ismael i Bender och den likaledes lurade
Soliman pascha i Konstantinopel. De voro lurade på
betalningen, ty då leveransen ej var verkstäld, uteblef
begrip-ligtvis denna. Hvad sultanen beträffar så tviflade Carl
aldrig att man kunde vädja a Sultano male informato ad
Sultanum melius informandum.
Men — som antydt — den beskickning, som förut
med pomp och ståt haft sina audienser hos Padischan och hos
storvisiren i Konstantinopel, var nu reducerad till en flock
fångar i Adrianopel. Där uppehöllo sig nu för öfrigt med
anledning af det iscensatta kriget mot Ryssland, som dock
ej blef af, både storherrn och de höga turkiska dignitärerna.
I yttre mening blef visserligen svenskarnas fångenskap här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
