Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej lång, ty folkmeningen, som var något att räkna med
äfven i Turkiet, började taga de förorättades parti. Men
det åstadkom som sagdt blott en yttre lättnad. I
verkligheten voro eller rättare sagdt blefvo, sedan d. y. Alis
hänsynslösa hand fattat tyglarna, svenskarna satta ur
spelet som själfständig part och begagnades af turkarna blott
som dockor, pjäser att hota med och skrämma. Det blef
följden, icke så mycket af kalabaliken, ty den var själf,
politiskt sedt, en följdföreteelse, som snarare af konung
Stanislaus och Stenbocks försök att drifva välment politik
på egen hand och afvika från kung Carls snörräta linjer.
Huruvidt dessa läto sig genomföra är ju en sak för sig,
men säkert är att de själfgjorda politikerna vunno ingenting,
men förspillde i stället, så vidt man kan se, Sveriges sista
utsikter ner i Turkiet.
Vi återvända till den dagbok som Agrell ännu ett par
månader fört med liksom borttynande innehåll, till Mars
1713. Där slutar den tvärt. Författaren har själf skrifvit
dit orden mensis Martius, men den enda korta anteckningen
därunder är gjord af en annan hand och hänför sig kanske
till på köpet ej till månaden Mars, fast den låter påskina
sådant. Det vissa är att Agrell dog i Adrianopel, i pesten
eller någon annan härjande farsot. Många svenskar
bortrycktes i denna, bland dem själfva legationschefen Th.
Funck.
I Adrianopel har Agrell också följakteligen blifvit
jor-dad, förmodligen ej i skuggan af några höga cypresser utan
på någon sämre plats. Att ens sätta ett kors på en liten
jordkulle dugde inte där, hvarest Sinans storverk, Selimié,
reser sina minareter med halfmånarna mot skyn. Girigheten,
som är en rot till mycket ondt äfven i historien, hindrade
turkarna att förstå och begagna det enastående tillfälle, som
erbjöds dem af Carl XII att nyförgylla sina halfmånar. 1
stället blef det Andreaskorset, som strålade; men utg. vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
