Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon annan ort för att nå Wjatka. Uppför denna flod
gick färden — med rodd eller medelst släpning från land;
om nätterna har man legat stilla — först i mera nordlig
och sedan i nordostlig riktning. Sträckvis gick floden genom
mera odlade trakter, ty jorden är bördig och framalstrar
spannmål, lin och hampa, sträckvis genom skog. Städerna
Kotelnitsch, Orlov och Klinov *) passeras — den sista en
koloni från Novgorod med ett rikt kloster, Uspenskoj
Tri-fonow, som i sin välmakts dagar rådde öfver 24,000
lif-egna. Så kom man till det i färdbeskrifningarna omtalda
Katarinaklostret **) (Jekaterininskoje). Här tröt Wjatka som
transportväg; — dess odrägliga myggsvärmar ha i
synnerhet stannat i beskrifvarens hågkomst. Det pep i finaste
diskant, som mänskligt öra ännu kan uppfatta, och det
*) Namnet återfinnes icke mera på kartorna, ty sedan slutet af
1700-talet heter staden efter floden Wjatka. Namnen äro för öfrigt
här återgifna med stafningen i Andrees Handatlas.
**) Det var nägonstädes innan man uppnådde detta, som de
flyktingar, åt hvilka Mallien egnat en särskild sång, på nåd och onåd
gåfvo sig i skogarnas våld.
Nordryska skogsbältet består dels af fur och gran, dels af björk
och asp. Björken bildar här (se I. H. Blasius Reise im europ.
Russland) ej mindre än barrskogen ordentlig urskog. Bländhvita, tätt
stående stammar, utan minsta skräflighet i barken, krönas först på
betydande höjd af ett luftigt löfverk. Asparnas kronor hör man i
löf-massan mer än man ser dem. Här hade flygekorren, Ljutagan, som
älskar björkskog, en präktig danssal. Men om den enslige vandraren
väcktes i natten på sin tufva af ugglans klävitt! så kunde omgifningen
i dunklet te sig för honom som en samling hvitklädda mäktiga
andeväsen.
Hade det ej framför allt gällt att berga det kära lifvet, skulle
en sä naturkänslig människa som v. Borneman ej blifvit oberörd af
omgifningen. Räddad skulle han egnat färden en dikt — men kanske
den närmast tagit formen af en Iofsång. Hans lyra kunde också
stämmas till sådana. Han var skåning (född i Nosaby? fast hans
föräldrar hvila i Strö) men hvarken i Ö. Göinge eller i Willands härad
växa sådana björkar och ha kanske ej heller vuxit där sedan de tider,
då tallen och efter henne människan vandrade in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
