Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjumén med sin ringmur af trä — pälsstaden, dit Sibiriens
skatter af dyrbara skinnvaror samlades för att sedan sändas
till Siberskoj prikas i Moskva — och vidare ut på floden
Tobol. När fångarna här och där fingo stiga i land, kunde
de på buskar eller småträd plocka sura brunkörsbär; det
var, jämte vildväxande svarta och röda vinbär, så godt
som det enda landets Pomona erbjöd den som räckte ut
handen efter en forfriskning*).
På Tobol hade de några få dagars färd förbi ryska
kyrkbyar och tatariska moskébyar och så hann man Tobolsk,
Sibiriens dåvarande hufvudstad, sedan 1708, men i våra
dagar kommen på sidan om den stora stråkvägen och
degraderad till guvernementsstad. Den låg där vid
samman-flödet mellan Tobol och Irtisch — längre ned heter den
samlade floden Ob — en rätt vidlyftig trästad med
torf-täckta små hus och kyrkor med Andreaskors. Men det
var dock ej själfva staden — lågt belägen som den är och
omgifven af gräsrika ängar, utlöpare af den stora
Baraba-steppen — som först tedde sig för ögat, utan dess på en
70 meter hög märgelkulle belägna Kreml med
generalguvernörens palats, ärkebiskopshuset **), prikasen och
Gostin-noi Dwor. Det var stenbyggnader med en ringmur
omkring; d. v. s. allt var ej uppbygdt än, men hvad som inte
var färdigt skulle svenskarna hjälpa till att bygga.
Här, om inte förr, kändes det att det var långt til!
hemmet. Långt i rummet — långt i tiden blef det med.
Så ungefär ser i korthet en sibirisk resa ut från den
tiden, öfversatt på prosa, med kartan för ögat och med
ett par hågkomster ur Gmelins och Pallas’ resor.
Flere af fångarna ha lemnat mer eller mindre utförliga
*) Men i nordsibiriens skogar växa samma slags bär som i våra.
*•) Ärkebiskopen är den ende, som ej låtit sig degradera, ty han
för alltjämt titeln: »ärkebiskop af Tobolsk och af Sibirien», fastän det
finns ärkebiskopar i Tomsk och Krasnoiarsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
