- Project Runeberg -  Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter / 5. /
XXIII

(1901-1918) [MARC] With: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

itinerarier; utförligast A. Pihlström och O. Hård *), men
äfven, fast i ofullständigare form, F. v. Weihe **) och C.
F. v. Wreech. Malliens och kamraters färd har, så när
som på begynnelsen, gått efter samma led som Pihlströms.

Öfver den långa färdens alla skiftande vedermödor och
obehag har dessutom för desse stolte krigare hvilat den
djupt tryckande och förödmjukande känslan att de nu voro
som flarn på vågorna. En fånge är en fånge, men äfven
han kan på sätt och vis slå en smula rot på den plats, dit
han engång försatts och utveckla lite grönska där:

Farväl I buskar, hvar jag ofta gått allena,

Hvar sinnet hemta sökt, att sorgen motstå, kraft;

Farväl I ängar, hvar jag många tankar haft!

Farväl min stuga ock på hvilkens långa bräder

Jag i min enslighet gått ofta upp och ner,

Farväl I kära rum, jag Er ej mera ser!

Så sjunger Borneman då uppbrottsordern till Sibirien
kom. Det var Simbirsk som fick mottaga dessa
afskedsord. Wisst voro de sedan länge vanda att på en annans
bud bryta upp och tåga länder igenom med lifvet ständigt
på spel, men då var det som deltagare i stora krigsföretag,
där äran fick återgälda mödan och faran. Nu äro de
fårskocken, som drifs åstad, ej af herden men af slaktaren.
Mallien saknar alldeles Bornemans lyftning och eld, men
äfven han kan understundom finna uttryck för en djup och
sann känsla. Därföre, när han för sig själf målar deras
lycka, som ha jordens kval och nöd bakom sig (bland dem
var just vännen Borneman) så blir själfva saligheten för
honom »evig frihet.» Det är en suck ur en värnlös fånges
hjärta.

*) Hård reste dock en annan väg genom europeiska Ryssland,
ty han for på vinterföret.

**) Ej för egen del, ty han var internerad i Solvytschegod, utan
efter andra (se hans dagbok Maj 1711.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:31:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karolikrig/5/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free