Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro samma människor vuxna äfven de svåraste och mest
förtviflade förhållanden, ibland inte. Att läget vid Dnjepr
var svårt lär inte kunna förnekas; att det skulle varit
för-tvifladt är ett påstående och mer kan det aldrig bli. Det
svåra kan alltid exakt återgifvas eller åtminstone
approximativt beräknas — man rör sig här med objektiva värden —;
för det förtviflades problem finns ingen rationel
losningsformel. Det är en stämning. Psykologiskt (ty dit äro vi
nu hänvisade) är det emellertid högst märkvärdigt att
sådana generaler och öfverstar, som utfört så många duktiga
saker och öfverhufvud voro så färma i handlingens värld,
kunde besluta sig för ett dylikt förspillande af utsikterna.
Skall man tro att de gåfvo Carl XII förlorad därute i
steppen, på grund af hans sår och det sammanfallande af hans
andliga och kroppsliga styrka under de sista dagarna, som
ju var synbart för alla? Sen hade kriget, hela det
impopulära ryska fälttåget, som man hälst velat ha förvandladt till
ett s. k. Östersjö-provins-krig (en uppfattning som ännu
finner sina försvarare), egentligen ingen mening längre.
Det var så godt att ge sig fångna, få fred och bli
hem-släppta? De ha, förstås, själfva gifvit helt andra skäl; men
det är en tämligen allmän erfarenhet i människovärlden, att
anförda skäl, som naturligtvis alltid måste ha en viss
betingad giltighet för att öfverhufvud kunna användas, icke
alltid äro de innerst bestämmande.
Tänkte de åt det antydda hållet, hvilket numera ingen
kan veta (dock så fridlyst är ingenting i historien att man
ej ens törs gissa) så gjorde de en fruktansvärdt falsk
beräkning. Deras handling fick helt andra, vidträckande
följder än de trodde. Freden sköts blott längre undan — ty
det skärpte oerhördt tsarens fordringar. Och hade Sveriges
fälthär ännu varit på fötter, så hade han fått annat att göra
än att belägra Viborg och Riga. Värst blef det först och
främst för dem sjelfva. Det blef deras öde; men ingen
kan bringa det öfver sitt hjärta att kalla det för deras straff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
