Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRE LEGATIONSPREDIKANTEN VID SVENSKA BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL SVEN AGRELLS DAGBOK 1707—1713.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sultanens nampn på åtskillige stallen wijd brädderna
ut-stucket. Maaten war emedlertijd i ordning satt utpå
gården med täckefaat öf:r af flätade rijssqwistar, men wåre
måst med swart läder öhrdragne, och så snart som bröd
och skieder, hwilka wåre af skildpadd med perlemoor
inlagde, hade lagdts fram, bars han inn i gröne steenfaat, ty
silf:r eller guld är emoot Turkarnas religion att äta utur.
Uti dörren stodh een, som tog tåckefaaten af, och så snart
som första faatet war framsatt, gick H:r Envojen allena till
Kaimakams bord, och wij till de andra, som wij kommo
och kunde; allenast Kadileschierne lemnades allena, ty dem,
som åro aldeles åndelige männ, är icke tillåteliget att äta
med Oiaurer eller otrogne, som de kalia al la utom sin
religion. Maaten war eenahanda på alla bordena; sattes fram
och togs af tillijka, men icke mehr änn ett faat i sänder,
doch sådane 24 effter hwarandra. Så bestodo och desse
rätter icke uti särdeles delicatesser, utan elljest eenfaldigt
kokat och steekt fåhrekiött, höns, dufvor, fisch och
åtskillige såppor af rijss, annan frucht, miöhl och sådane saker
mehr; doch kom een pastei af smått hackat kiött och een
tarta med fylning af kirsebär fram, som wåre mycket
wäll-och reensmakande. Men oxekiött eller wildt syntes intet
wijd heela anrättningen, ty Turkarna giöra mycket lijtet
æstim däraf. Af wåra bord bars maaten inn i den andra
redan omtalte afdelningen för de mindre betienterne, hwilka
effter allmänna maneeret såte med beenen korswijss under
sigh på gålfwet, men för oss wåre små stohlar eller pallar
satte. Wijd detta ätande brukades lijkwäll inga synnerlige
bordceremonier, utan hwar och een betiente sig af
fingrarna så godt som han kunde, ty knifwar weet detta folcket
intet af wijd sitt ätande, hafwa och därföre så miukt bröd,
att de kunna rifwa sönder det med händerna. Äljest wåre
de mycket wänlige, både oss äta och giorde altijd sielf
begynnelse i hwar rätt med fingrarna, men besynnerligen
war swårt att hålla sig från löje, och måste några af oss
Q 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
