Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i spetsen för det som Gustaf Adolf red sin sista ridt. Det
lyser igenom att utom Per Hammars egen duktighet har
en ung flickas bevågenhet och spirande kärlek haft sin del
i hans upphöjelse, ty han blef gift med den jungfru v.
Vitten, under hvars fader han en gång tjänte som
trosspojke. Hennes blickar ha hvilat på vall- och trosspojken
och det har tändt något i hans eget hjärta, men som fick
gömmas så länge.
Det blef andra floder än Rhen och Donau och andra
slagfält än trettiåriga krigets, som sonen Jon fick vara med
vid. Tillfälliga omständigheter vållade att han ej kom att
deltaga i Carl XII:s första stora bataljer, men vid Weichsel
och Vabis hade han tillfälle att visa, att han på intet sätt
vansläktats. Vid Holovczin kämpade han likväl för sista
gången och kanondundret vid Desna-öfvergängen hörde
han ej mer. Den trötte krigaren, som nyss jordat sin
äldste son uppe vid öfre Dnjepr, hade då för alltid lagt
ned sina vapen. Han slapp både Poltava och
Perevo-lotjna med hvad som därpå följde.
Under de åtta år han deltog i kriget har han rätt
flitigt skrifvit hem till sin fru. Icke går han i den delen upp
emot Carl Gustaf Creutz, som under åren 1700—1709
antages ha skrifvit minst ett par hundra hem till sin fru, men
under det att af Creutz’ bref endast 10 veterligen blifvit
bevarade till vår tid *), finnas af Stålhammars 85 kvar. Detta
är dock tydligen icke hela summan af hans bref, några ha
uppsnappats eller eljest gått förlorade på vägen till
hemmet. Då ingenting alls finns kvar af hustruns svarsbref —
de offrades väl åt lågorna vid undersökningen af
kvarlåten-skapen därnere i Ukrajna — och Stålhammar ej i likhet
med åtskilliga andra brefskrifvare numrerat sina, kan man
ej veta, hur många som gått förlorade, blott här och där
af uttryck i de bevarade finna att sådant inträffat.
*) Se N. Herlitz, i Karolinska förbundets årsbok 1911, där dessa
bref finnas meddelade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
