Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det enda som återstår är krönikan — i det hela
öfver-flödig den med.
Första varseln om Östersjöprovinsernas blifvande öde
kunde ju, enligt den gängse uppfattningen, sägas ha blifvit
gifven redan före Carls tåg till Polen genom Schlippenbachs
nederlag vid Errestfehr Dec. 1701. För oss är det emellertid
lättare att lyss till än det var för Carl XII, som utan tvifvel
trodde sig ha gjort hvad han kunde och behöfde för
lokalforsvaret mot de ryska anfallen. Kom så tsarens
framträngande i Ingermanland samt ändtligen Dorpats och
Nar-vas fall.
Af F. F. Carlsons framställning får man ju det
intrycket att någonting mycket olycksbådande härmed hade
inträffat*). »Faran stod med ens för allas ögon.» Till och
med spöksynerna af härjade svenska kuster började visa sig.
Att gränsfästningar angripas och förloras är ju icke
ovanligt i krig och kan under omständigheter utöfva ett
af-görande inflytande på krigets gång. Det stora nordiska
kriget började med två fästningsbelägringar, som båda
utmynnade i direkta stora kraftmätningar mellan fienderna
och den anfallne. Men denna gången förhöll det sig icke
så. Beträffande de båda fästena saknas ju ej äldre
prece-densfall. Ivangorod, Narvas systerfäste, hade ryssarna
intagit i Johan III:s tid och Narva själf hade samtidigt varit
på vippen att förloras. I Carl X:s tid intogo ryssarna
*) Dylika tankar framträda också i C. O. Malmströms bittra ord
(Sv. polit. Hist. I s. 332) om det exempellösa »att en konung låtit sin
fiende eröfra den ena fästningen, den ena provinsen efter den andra,
under det han själf fjärran därifrån jagat efter en annans krona».
Äfven i Sveriges historia (1906) påstås det — likvisst under
erkännande af svårigheten för Carl XII att lemna sitt verk i Polen —
att ryssarnas maktställning i Östersjöprovinserna blef en helt annan
genom fästningarnas fall. Teoretiskt låter det säga sig, i praktiken
visade det sig inte så. Ryssarna sutto där inte så litet rädda i sina
intagna fästningar. Främst gäller detta om Dorpat och hvad de
be-slöto sig till med detta 1708 är veterligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
