Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras besittning af Kurland i fara. Strängt taget angick ej
denna adelskonfederationen i Littauen, ty Kurland var ingen
integrerande del af Polen, ehuru visserligen en polsk
vasallstat. Men i Polen krigade man, när man ville, på egen
hand och det bekymrade de littauiska herrarna föga om en
inhemsk och begränsad adelsfejd lyftes upp på ett
inter-nationelt, historiskt plan med oberäkneliga följder. De voro
egentligen ingenting annat än ett slags stridstuppar,
hejdlöst framrusande och nedslående allt, som ej tog sig till
vara, lika hastigt rännande bort från platsen om
motståndaren, obekymrad om deras numeriska öfverlägsenhet, å
sin sida öfvergick till anfall. Tappra gjorde de anspråk på
att kallas och voro väl så med, men i den tapperheten
ingick åtminstone ej en droppa germanskt blod.
Hade Sapieha skaffat svenskarna öfver Samogitiens
gräns, så hulpo de nämnda herrarna Carl till de mest
påvisbara anledningar att tåga vidare. Den framställning af
Carl XII:s framryckning i Samogitien, som F. F. Carlson
gifvit under öfverskriften »Carl XII på äfventyr*, kan man
svårligen kalla för annat än karrikerad. Utg. har i en längre
not sid. 201 sökt gifva skäl för användandet af detta ord.
Det nu anförda går visserligen öfver den Mörnerska
redogörelsen, men står i alla fall i en bestämd anknytning
till denna. Men den väl starkt färgade dager, hvari man,
äfven i nyare framställningar, älskat att ställa in vissa
händelser häruppe under de närmast följande åren, frestar till
en fortsättning, som kanske ej bör betraktas såsom alldeles
öfverflödig. Man har ju visserligen i de antydda fallen
åberopat samtidens egen uppfattning, men impulsivt och
obehärskadt, som den ofta tar sig uttryck, lemnar den
be-gripligtvis alls ingen pålitlig måttstock för händelserna.
Det förslår inte ens att peka på den slutliga utgången,
såvidt man ej vill se ett ödes finger skrifvande på väggen.
Det kan ju ge det intrycket, men då upphör också historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
