Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rollupplevelse under trettiotalets och fyrtiotalets sociala konflikter innebar en
tung börda för de personer vilka bar ansvaret för den tekniska och
industriella utvecklingen i landet.
En inte mindre svårighet utgjordes av frågan om
konsumtionsvarusektorns utseende. De materiella drivkrafterna måste ju ha mål att
driva fram mot och det var viktigt och nödvändigt att ge
konsumtionsvaruhandel och dagligvaruhandel ett sådant profilutbud att det
tillhandahållna sortimentet kunde innebära en reell stimulans till
högre produktivitet. Men här uppstod en saxeffekt. Ty då den
ungerska produktiviteten var låg och lönerna därför ännu relativt
måttliga och de åtråvärda konsumtionsartiklarna dyra förslappades
produktionsviljan. Särskilt märkbart var detta när det rörde sig om
importerade konsumtionsartiklar av kapitalvarutyp som i och för sig
hade ett högt attraktionsvärde men som arbetskraften ansåg
praktiskt oöverkomliga. Frågan om prisutvecklingen för dessa artiklar
var därför föremål för speciella studier. Det gällde att hitta det
lämpliga medianpriset som på en gång upplevdes som realistiskt av
arbetskraften och kunde rymmas inom den allmänna importkalkylen.
Det gällde också att se upp med den ungdomliga asocialiteten. Ty
om priset på de åtråvärda varorna sattes så högt att de kom att
utgöra en verklig sporre för arbetskraften och förde till allmänt ökande
individuella produktionsinsatser då ökade också det asociala
beteendet. För att övervinna denna svårighet krävdes en långsiktig
samhällsinsats. Varje framsteg hade i och för sig ett pris.
Automobiltransporternas påtagliga fördelar kunde blott köpas till priset av
ett visst antal olyckor. En rationell samhällsekonomi fick väga
fördelar mot nackdelar. Men relationerna var inte stabila. Det fanns
inget fixt pris. Man kunde inte säga att Y tonkilometer motsvarade
X dödsfall och Z vårdmånader.
För att övervinna svårigheten att förena ökande individuella
produktionsinsatser med allmän samhällslojalitet gällde det att dosera
uppmuntran och förbud i lämpliga doser. Man fick arbeta med
såväl käppen som moroten på det att ungdomen skulle lära sig inse
nyttan med arbete. Visst finge ett pris ständigt betalas. Den mogna
socialismen var inte utopisk liksom den segrande kyrkan inte var
millenaristisk. Man kunde säga att parti och regering dragit nytta
av kyrkans erfarenheter. Ingen kunde anklaga Vatikanen för att
moraliskt uppskatta stöld och prostitution eller att underlåta att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
