Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man säga att endast socialismen gav möjligheter för en verklig
mänsklighet. Socialismen innebar så människans självförverkligande.
De socialistiska genotyperna blev de kloka, de starka och sköna.
Liksom man tog språnget ur förhistorien till den vetenskapligt styrda
historien tog man språnget ur förmänniskan till människan. Då kunde
kommunismen förverkligas!
Det hade varit oundvikligt att Karl Zweiling insett detta då han
ju levde i Indien just de år då diskussionerna med nödvändighet
nådde fram till offentligheten. Han hade kunnat iaktta dessa
myllrande miljoner som trängdes med varandra i Bombay och Calcutta
och Dacca. Han hade kunnat se alla dessa hungerskadade som tryckte
sina näsor mot bilens fönster.
Han visste ju att de var skadade av hunger. Det fanns en nästan
skrämmande skillnad mellan de kultiverade och sympatiska och högt
begåvade vetenskapsmän och politiker och tekniker och planerare
han brukade möta hemma hos Indira Gandhi eller på enkla
middagar i residenset och dessa som skrek och knuffades och trängdes på
gatorna. De var skadade av hunger. De hungerskador de utsatts för
som barn hade gjort dem till vad de var och de hungerskador som
drabbar foster och helt små barn är ju obotliga.
När han skulle inviga DDR:s paviljong på den stora
utställningen i Delhi hade de kommit vällande in genom hedersporten; de
hade trängt undan vakterna och fyllt hela salen och de hade stirrat
mot honom och han hade tittat på dem och sett hur de bildade
liksom en tavla av Bosch eller bonde-Breughel. Sedan hade poliserna
kommit med sina lathis och på helt kort tid hade salen rensats.
Poliserna gick lugnt fram genom människosamlingen och drog med
lathin genom den och med ens var det som om mängden upplöstes och
försvann. Ledaren för polisinsatsen var en sikh som suttit som
krigsfånge i Tyskland och efteråt kom han fram till Karl Zweiling och
sade: Herr Botschafter! Ungebildete Leute nix verstehen! sedan
hade han gjort honnör och gått med sin trupp. Det märkliga var ju
att detta faktiskt var sant.
Denna massa som vällde in i utställningshallen och som pressade
sig upp mot väggarna och kletade fast vid glasmontrar och stora
fotografier och efterlämnade stora flottfläckar och en sötaktig doft
länge efter det att de tjattrande och skrikande fösts bort av den
svartskäggige sikhens polistrupp, den massan varken ville eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
