Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
The Chief Court för Punjab i Lahore.
— Egentligen hade det varit meningen att också han skulle till
Indien men det blev inte så. Det blev kriget och Home Office och
han hade en religiös period och hur det var hamnade han så
småningom på NF:s narkotikabyrå i stället. Men han var mycket
konstintresserad och han fick mig att se. Med arbetet i UNESCO hade
det inte så mycket att göra. Det var ju, som han sade, ett gagne-pain
där horeriet inte blev alltför uppenbart. På NF:s narkotikabyrå hade
han suttit och fört statistik över opium i brittiska Indien. Hur
mycket gavs åt de registrerade svåra missbrukarna och hur mycket gavs
åt de registrerade lätta missbrukarna och hur mycket gick på den grå
marknaden och hur mycket gick till medicinsk användning inom
armén. Det senaste var lite känsligt. Man sparde ju inte en hel del
kostnader för sjukvård genom att hålla laudanum som
universalmedel. Det var tradition. Det menades att the natives mådde bra av
det. Men det borde inte talas alltför mycket om det. Det fanns också
sådana som menade att det var en militär hemlighet. Men
Carmichael förde statistik på det hela och statistiken var så riktig och så
hederlig som mänsklig makt och byråkratisk rutin förmådde göra
den.
— Man säger att det var på opium imperiet byggdes, sade han,
men det är fel. Om man skall tala om förbrytelser så är det inte opiet
utan teet. Inte spred vi opium över Indien inte. Vi gjorde vårt bästa
att begränsa narkomanin. Opiekriget i Kina var ju en annan fråga.
En helt annan fråga. Vi höll liv i addicts genom att ge dem en liten
ranson. Det var alltihop. Men om några år kommer min statistik att
grävas fram och det kommer att skrivas avhandlingar om British
imperialism and the rise of narcomania. Tro mig! De
transatlantiska kusinerna vässar redan skrivmaskinerna nu när vi är förbi.
Men det var inte opium; det var te. Det minns jag från min
barndom. Du vet Torsten, indierna drack ju mjölk. De hade boskap och
de drack mjölk. Men imperiet behövde crops, imperiet ville minska
betet och öka jordbruksproduktionen. Det gav inkomster. Det gav
skattemedel. Så vi införde teet. Vi hade handelsresande som reste
kring i byarna och berättade hur skadligt det var med den
outblandade mjölken och hur nyttigt det var med te. Och det var prestige med
te också. Drottningen själv drack te. Alla drack te. Så gick det till.
Och sedan gick det som det gick. Men det var inte med design,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>