- Project Runeberg -  Karriär /
174

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för folk och för alfabetiseringskampanjer och sådant? Jo, det var
Washington! Visst var det mycket som var fel och som var skevt och
jag såg ju en hel del i Korea, men var någonstans var det som det
fanns någon demokrati? Jo, det var i Amerika. Visst var K. W. en
fånig figur och visst var han både frireligiös och falsk. Men i alla
fall fanns det något riktigt och hederligt hos honom och han menade
det bästa. Det står jag för fortfarande.

— Och det är för att jag står för det som jag inte vill ut till ert
Bommersvik. Där går kvinnorna till brunnen med lerkrukor på
huvudet och där talar man om fred och förståelse och nu är det Chile
man skall gråta över på kulturkvällarna som det förr var Spanien
men Bolton hade rätt när han menade att det var ett djupt svek
bland européerna.

— Det är försent nu men en gång fanns faktiskt möjligheten till
en bättre värld. Om amerikanarna inte hade varit så försiktiga och
tagit så stor hänsyn till olika europeiska känsligheter då hade de
städat upp och när det smutsiga jobbet väl var gjort hade världen
blivit bättre. Du kan väl inte tycka att det har blivit bättre för att man
kunde sätta krokben för amerikanarna? Men det gjorde man och det
gjorde man inte på sextiotalet utan det gjorde man mitt under det
som nu kallas det kalla kriget. Det var redan i början av femtiotalet
man svek amerikanarna och de orkade inte bära hela lasset
ensamma. Så var det.

— Jag är ingen kall krigare, jag säger bara som det är och du vet
att jag har rätt. Nu kan jag säga det för nu är det redan över och när
jag satt hos Nehru den gången visste jag ju innerst inne att det var
förbi redan då. Det hade jag ju förstått när vi fick dra oss bort från
norr den gången i Korea. Mac Arthur var ju ingen krigshetsare som
man framställer honom numera. Han var förnuftig och klok. Men
han menade att man måste strike home. Man kan inte gå in i ett
krig till hälften. Men nu har det länge varit försent.

— Jag trodde på det och jag tror väl på det än och det är väl det
som är fel. Du känner ju amerikanarna lika bra som jag. Du vet hur
förbannad man kunde bli över denna europeiska snobbighet mot
dem. När jag hörde de franska intellektuella, så franska, tala om
Amerika kände jag mig fullkomligt som om jag hade lönnsirap i
ådrorna. Och UNESCO hade verkligen snobbvärde då när jag först
kom dit. Julian Huxley hade visserligen fått ge sig iväg och Torres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free