- Project Runeberg -  Karriär /
175

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bodet hade kommit i hans ställe men hela huset var fullt av franska
esteter och amerikanska halvkommunister från trettiotalet.

— Jag hade ju kommit in på en annan bana än den ni tog. Och
jag hade ju sett dem i Korea. Det var ju amerikanarna som fick
gräva i skiten. De andra bara pratade och gjorde affärer. Och när
jag kom till Paris var det likadant. Jag vet inte vad de tyckte sämst
om, att jag var svensk eller att jag stod upp for Amerika eller att jag
inte hade någon riktigt fin degree från något riktigt fint
universitet.

— Det var därför jag djavlades med dem hos Nehru. Och han
hade väl sina skäl. Och amerikanarna i UNESCO begrep ju inte
mycket heller. Antingen levde de i något syntetiskt trettiotal eller
också var de bara dumma. Den enda jag umgicks med var
Carmichael och jag vet precis vad man sade om honom. Men det brydde
jag mig inte om. Det var en hederlig man. Han var kunnig och
intellektuell utan att spreta med lillfingret när han drack kaffe. Och
han hjälpte mig. Jag hade åkt ut annars efter den där Indienresan.
Men Carmichael skyddade mig.

— Jag förstod varför man skickade ut grupper att undersöka folket
i UNESCO. Det var inte bara fråga om lojalitet och säkerhetsrisker
och sådant utan det rörde sig ju om om UNESCO skulle vara ett
reservat för queers av olika slag eller om det verkligen skulle kunna
göra något för education och science och culture för vanligt folk. Det
var ju amerikanarna som slogs för detta. Och de fick slåss mot hela
denna finhet. Fransmännen med sina intellektuella. De hade ju
aldrig brytt sig om UNESCO. De ville ha sitt gamla Institut
International de Coopération Intellectuelle. De var helt beredda att betala
för att man bara skulle få tala franska och bara tala fint fint folk
emellan. Om du visste hur amerikanarna fick slåss för att få ett
minimum av demokrati och det bittersta av respekt för vanligt folk in
i UNESCO! Det är inte så förbannat enkelt som det skrivs.

— Man kan skriva hur mycket man vill om MacCarthy och om
hans idiotier. Dessa investigators var jönsiga. Men de hade rätt
även om de inte begrep det. Det gällde ju enkel anständig respekt
för the common man bland dessa fina intellektuella civil servants.
Du tror väl inte jag sade det på Bommersvik. De skulle inte
begripa. De skulle bara säga att jag var reaktionär. Om jag sade åt
dem att vi som tog itu med skiten på femtiotalet gjorde så för att vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free