- Project Runeberg -  Karriär /
192

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI - G

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


G

— Du borde inte gått på begravningen Eva. Du blir bara uppriven
av sådant. Du borde stannat hemma när jag inte kunde följa med.
Det finns ju inget vi kan göra åt det ändå. Birger hade inte velat
att du skulle gå. Han visste ju hur du upplevde begravningar.

— Det var inte nödvändigt att gå. Hans hade ju redan ordnat
kransen. Du såg den ju själv. Jag har redan fått räkningen. Birger,
vän och kamrat! Eva och Georg. Hans. Torsten. Vi behöver ju inte
markera. Vi känner ju varandra. Vi är ju inte
begravningsmänniskor Eva, vi är rationella. Begravningen hade vi kunnat lämna till
hans kolleger och släktingar och till Greta. Vad hade du på
begravningskaffe att göra. Inte ens kakorna hade Birger bakat. Drömmarna
hade köpts på Konsum. Nej, bli nu inte så uppriven Eva. Jag
försöker ju bara att få dig att se verkligheten för vad den är.

— Det är riktigt att du tänker igenom det hela. Men du måste
tänka med förnuft. Det var inte ditt fel. Han hade tappat greppet
om realiteterna för länge sedan. Han var ju helt upplöst. Han ringde
ju nästan var natt. Det gick inte. Det kunde inte gå. När vi skulle
lägga på luren ropade han: Men jag har något viktigt att säga. Och
sedan bara pratade han. Det minns du ju. Varken du eller jag
trodde ju han menade något med det den här gången. Vad skulle du
gjort? Skulle du ha tagit bilen och kört över till honom? Men det
ville han egentligen ju inte. Förra gången han var illa däran gjorde
vi det. Då sov han när vi kom fram.

— Det fanns inget annat att göra än det du gjorde. Man kunde
inte hålla honom under armarna hela tiden. Jag hade sagt det klart
och tydligt till honom. Om jag varit hemma när han ringde skulle
jag gjort precis som du. Det är inget att oroa sig över och det finns
inget skäl för dig att känna dig illa till mods. Sov vidare Birger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free