Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var allt hvad hon medförde från fädernehemmet. Då allt
skulle finnas färdigt där borta, vore det ju öfverflödigt att
göra utgifter, så mycket mera som tiden ej medgaf några
förberedelser och bref på bref anlände från Fredrik eller
Brümmer för att påskynda afresan. Furstinnan Johanna
Elisabeth behöfde ej påskyndas, ty »hon skulle velat äga
vingar för att komma fortare», skref Brümmer till Elisabeth.
Furstinnan tycktes för öfrigt ej mycket tänka på att ge
något slags glans åt sin dotters första uppträdande i
Ryssland, och följer man med hennes korrespondens med Fredrik
från denna tid, så förvånas man öfver den ringa plats som
den blifvande storfurstinnan upptar i hennes tankar. Är
här verkligen fråga om Figchens förmälning, och är det
därför denna resa till Ryssland företages? Man vore
verkligen frestad att tvifla därpå, ty knappast ett ord häntyder
på detta förhållande. Det är med sig själf hon i främsta
rummet sysselsätter sig, med de stora planer, som spira i
hennes hjärna, dem hon tänker utveckla på en henne värdig
skådeplats, på de tjänster hon säger sig vilja göra sin
kunglige beskyddare och hvarför hon på förhand synes vilja
betinga sig en hederlig belöning. På samma sätt går hon
tillväga i Petersburg, ja, äfven i Moskwa.
Huruvida Figchen själf visste, hvarom fråga var och af
hvad orsak hon fick befallning att packa sina koffertar, torde
vara osäkert, och härom råda olika meningar. Säkerligen
anade hon dock att resan ej var en vanlig utflykt sådan som
förut till Hamburg eller Eutin. Därpå häntydde såväl de långa
diskussionerna mellan föräldrarna vid afresan som ock det
ovanligt högtidliga afskedet från hennes onkel, den
regerande fursten Johan Ludvig, och den sällsynt praktfulla
gåfva, ett vackert blått tyg inväfdt med silfver, som han
därvid förärade henne.
Afresan ägde rum den 10 eller 12 januari 1744 utan
mellankommande hinder. Man visar ännu på Rathhaus i
Zerbst den bägare, hvarur furstinnan Elisabeth skall ha
druckit stadens honoratiores till den dag de samlats för att
önska henne en lycklig resa, men det är troligen endast en
dikt. Men någonting inträffade dock vid afresan. Sedan
Kristian-August ömt omfamnat sin dotter, lade han i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
