Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand en tjock bok, som han bad henne taga väl vara på,
och tillade med hemlighetsfull min, att hon troligen snart
skulle komma att behöfva den. Det var en afhandling af
Heineccius öfver den grekiska religionen. Åt sin hustru
gaf han ett manuskript, frukten af hans reflexioner och
tankar under den senaste tidens genomvakade nätter. Han
bad henne lämna äfven det åt deras dotter, sedan hon själf
först genomläst och begrundat innehållet. Det hade
öfverskriften »Promemoria» och behandlade förnämligast frågan,
huruvida det ej vore möjligt för Figchen att »genom något
slags öfverenskommelse» kunna bli storfurstinna utan att
ändra religion. Det var denna fråga, som uteslutande
sysselsatt Kristian-Augusts tankar och som gifvit anledning till
det äktenskapliga meningsutbyte, som hela tiden, under
förberedelserna för afresan ägt rum mellan föräldrarna och
som ådragit sig Figchens uppmärksamhet. Kristian-August
var i denna punkt omedgörlig, då Johanna Elisabeth
däremot var mera böjd för att foga sig i den nödvändighet,
som hennes dotters nya ställning oundvikligen komme att
medföra — Figchens far ville därför genom Heineccius’
afhandling väpna sin dotter mot frestelsen. I sin
»Promemoria» gaf han henne råd af annat slag, hvari det tyska
praktiska sinnet och vanorna från ett litet obetydligt hof
afspeglade sig. Den blifvande storfurstinnan uppmanades
att visa den största vördnad och den fullkomligaste
underdånighet för dem, af hvilka hennes framtid berodde, och
hennes makes, storfurstens välbehag borde vara henne
dyrbarare än allt i världen. Hon skulle undvika förtroligt
umgänge med sin omgifning och borde ej tala afsides med
någon i audienssalarna. Hon skulle själf förvara sina
fickpenningar, för att ej ställa sig i beroende af någon
hofmästarinna, och aldrig blanda sig i det, som angick
regeringen. — — Allt detta uttryckt med fraser, som utgjorde
ett egendomligt prof på den tidens vanliga språk, den tyska,
för hvilken Fredrik öppet uttalade sitt förakt. Man kan
tycka, att han hade sina giltiga skäl till det: Nicht in
familiarité oder badinage zu entriren, zondern allezeit einigen
égard sich möglichst conserviren. In keine Regierungssachen
zu entriren um den Senat nicht aigriren, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
