Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orimliga bestraffningar, föga lämpliga för hans svaga
kroppskonstitution; han lät honom till exempel svälta eller tvingade
honom att ligga länge på knä på ärter utströdda på golfvet.
Den lille prinsen, »le diablotin», som envisades att lefva
tvärt emot kejsarinnan Annas önskan och som på en gång
befanns vara pretendent både till Rysslands och Sveriges
troner, undervisades växelvis i ryska och svenska allt efter
utsikterna för ögonblicket. Följden blef, att han kunde
hvarken det ena eller det andra språket. När han 1742
kom till Petersburg, blef Elisabeth förvånad öfver att finna
honom så föga utvecklad. Hon anförtrodde honom då åt
Stählin, sachsare till börden, som kommit till Ryssland 1735;
han var lärare i vältalighet, i poesi, i Gottscheds filosofi,
Wolffs logik och ännu mycket mera. Han hade dessutom
många små talanger, skref tillfällighetsverser vid hoffesterna,
öfversatte italienska operor för hennes majestäts teater,
ritade medaljer till åminnelse af segrar öfver tartarerna,
anförde kören vid det kejserliga kapellet och komponerade
emblem till fyrverkerier och så vidare.
Hurudan Peters uppfostran skulle bli under sådana
omständigheter, kan man lätt förstå. Brümmer förblef dock
fortfarande anställd hos honom, men numera i egenskap af
hofmästare, lika grof och brutal som alltid. En dag såg
Stählin sig tvungen att träda emellan för att hindra ett
våldsamt uppträde, då holsteinaren rusade på den unge
fursten med höjda knytnäfvar och den stackars Peter,
halfdöd af förskräckelse, ropade vakten till hjälp. Peters
karakter måste naturligtvis lida af en dylik uppfostringsmetod
och fick, om man så får uttrycka sig, verkliga
missbildningar. Han var på en gång häftig och inbunden, rädd och
skrytsam. Han förvånade redan den oerfarna Figchen
genom sina lögner, innan han hunnit förvåna världen med
sina lågheter. En gång, när han roade sig att väcka hennes
beundran med berättelser om sina hjältedater mot danskarne,
frågade hon helt naivt, när han utfört dessa bedrifter? —
»Tre eller fyra år före min fars död,» svarade prinsen. —
»Hur är det möjligt, då var ni ju ännu inte sju år
gammal!» — Han blef eldröd af förargelse. Han var kroppsligt
och andligt misslyckad, en skef, underlig, orolig själ i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
