Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spinkig, blodfattig och i förtid härjad kropp. Figchen skulle
sannerligen ha begått ett misstag, om hon räknat på, att
hans kärlek, huru uppriktig den än föreföll Johanna
Elisabeth, skulle kunna betrygga hennes ställning i Ryssland.
Var han ens i stånd att älska, denne riddare af den
sorgliga skepnaden!
Lyckligtvis kunde Katarina redan nu lita på sin egen
förmåga. Hvad hon själf berättar om denna tidpunkt af
sitt lif, skulle förefalla otroligt, om vi ej hade medel att
kontrollera hennes uppgifter. Hon är knappt femton år
gammal, men har dock redan denna klara och
genomträngande blick, denna säkerhet i omdömet, denna förträffliga
uppfattning af situationen, denna beundransvärda bon sens,
som i en senare tid visar sig utgöra en del af hennes snille,
ja, kanske hela hennes snille.
Från första början uppfattar hon, att för att vara i
Ryssland, för att lyckas där och måhända en dag spela en
betydande roll, måste man framför allt vara ryska. Hennes
kusin Peter hade troligen aldrig kommit på denna tanke.
Men hon däremot märker snart det missnöje och den dolda
harm han genom sin holsteinska dialekt och sitt tyska sätt
framkallar hos sin omgifning. Hon stiger upp om natten för
att lära sina läxor, som den ryske språkläraren Adadurof
gifvit henne. Emedan hon ej gör sig mödan att kläda sig,
utan går barfota i sitt rum, för att hålla sig vaken, ådrar
hon sig en förkylning, som är nära att kosta henne lifvet.
»Den unga furstinnan af Zerbst,» skrifver La Chétardie,
»har utbildad lunginflammation.» Det sachsiska partiet
höjer åter sitt hufvud, men den franske diplomaten bör ej
invagga sig i några förhoppningar, ty Elisabeth är fullt och
fast besluten att, hvad som än må hända, ej gå in på hans
förslag. »De skola i hvarje fall ingenting vinna,» sade hon
till Brümmer och Lestocq, »ty om jag äfven hade den
olyckan att förlora detta kära barn, så fan ta mig om jag
någonsin väljer en sachsisk prinsessa.»
Emellertid kämpar furstinnan Sofia med döden. Läkarne
föreskrifva nu åderlåtning, men hennes mor sätter sig
däremot; man vädjar till kejsarinnan, men hon är i klostret
Troïtza sysselsatt med andaktsöfningar, hvaråt hon tidtals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
