Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne den praktfullaste nattdräkt som någonsin blifvit
skådad.
»Undantagandes denna enda ceremoni,» anmärker
furstinnan af Zerbst, »gör man långt mindre affär af de ungas
afklädande än hos oss. Ingen man får komma in, sedan
brudgummen gått in till sig, för att göra sin natt-toalett, man
dansar ej heller kronan af bruden och delar ej ut hennes
strumpeband.
»När storfurstinnan var färdig, gick kejsarinnan för att
hämta storfursten, hvilken af grefve Rasumowski och min
bror blifvit afklädd. Hans nattdräkt liknade furstinnans,
men var ej fullt så vacker. Nu gaf kejsarinnan dem sin
välsignelse, hvilken de knäböjande mottogo. Hon kysste
dem med ömhet samt öfverlämnade åt furstinnan af Hessen,
grefvinnan Rumiantsof och mig att föra dem till sängs.
När jag ville tala om den stora tacksamhetsskuld, hvari jag
stod till henne, gjorde den höga frun endast narr af mig.»
Vi ha äfven Johanna Elisabeths penna att tacka för en
beskrifning öfver de nygiftas våning.
»Den består af fyra stora rum, det ena vackrare än det
andra. Det stora kabinettet är praktfullast utstyrdt.
Tapeten af silfverfärgadt kläde är broderad i schattersöm med
silke, utomordentligt smakfullt. Hela möblemanget i samma
stil, stolar, gardiner, portièrer. Sängkammaren är i
purpurfärgadt sammet med upphöjdt silfverbroderi i form af
kolonner och guirlander. Sängen är helt och hållet i silfver.
Hela möblemanget är i samma stil. Det hela är så vackert,
egendomligt och majestätiskt, att man ej kan se det utan
att bli slagen af beundran.»
Pesternas rad afslutades med en högst egendomlig
ceremoni, som efter denna tid aldrig mera kom till användande.
För sista gången sköts Dieduschka (stamfadern), för den ryska
flottan, ut i vattnet. Dieduschka var ett fartyg, enligt
sägnen timradt af Peter den store själf. Genom en ukas af
den 2 september 1724 hade han förordnat, att fartyget hvarje
år den 30 augusti skulle sättas ut i vattnet, men hela den
öfriga delen af året förvaras i klostret Alexander Newski.
Efter Peters död glömde man både hans ukas och hans
fartyg, till dess Elisabeth 1744 erinrade sig densamma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
