Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplifvade ceremonien följande år vid sin systersons
förmälning, och därefter var den för alltid öfverlämnad åt
glömskan. Man hade nödgats bygga en flotte för att bära upp
båten, som ej mera själf kunde hålla sig öfver vattnet.
Elisabeth gick med pomp och ståt ombord, för att kyssa
sin fars porträtt, som var upphängdt på en mast.
En månad härefter skildes furstinnan af Zerbst för alltid
från sin dotter och det ryska hofvet. Vid afskedet från
kejsarinnan lär hon ha kastat sig till dennas fötter och bedt henne
förlåta alla de obehag hon förorsakat. Elisabeth påstås ha
svarat, »att nu vore det för sent att vidare tala härom, men
om furstinnan alltid varit lika ödmjuk, skulle det varit
bättre för alla parter.» I sin egen skildring af denna
afskedsscen talar Johanna Elisabeth blott om kejsarinnans nåd, de
ömsesidiga ömhetsbetygelserna och de tårar af saknad, som
å båda sidor götos.
Ett förfärligt slag väntade henne i Riga. Ett bref från
Elisabeth, som träffade henne där, gaf henne i uppdrag att
hos hofvet i Berlin anhålla om Mardefeldts omedelbara
återkallande. Detta var sista stöten åt de förhoppningar, som
Fredrik, i vanliga fall klokare, hade grundat på furstinnans
inflytande hos kejsarinnan och dem furstinnan ända hittills
bemödat sig att underhålla. Hvad som händt var följande:
Samma dag Johanna Elisabeth afreste från Petersburg, den
10 oktober 1745, hade man fått underrättelse om de mått
och steg, som Fredrik vidtagit hos prinsessan Lovisa Ulrikas
make, furstinnans af Zerbst bror Adolf Fredrik af Sverige,
för att förmå denne att göra sina anspråk på
storhertigdömet Holstein gällande. Fredrik ansåg, att detta
hertigdöme omöjligen kunde innehafvas af den, som bar ryska
kronan. Samtidigt anlände underrättelsen om de preussiska
vapnens första seger vid den sachsiska gränsen (vid Sahr
den 30 september), och rikets råd, som genast
sammankallades, beslöt att sända en armékår för att understödja kungen
af Polen, som hotades i sina egna arfländer. Från den
stunden blef Mardefeldt, furstinnans af Zerbst och hennes
brors politiske vän och bundsförvant, omöjlig i Petersburg.
Sålunda hade Johanna Elisabeth utan mycket besvär
lyckats göra sin dotter till storfurstinna af Ryssland. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
