Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man och riktade sig ej på sitt ämbete, ty sexton år därefter,
kort efter sin tronbestigning, skref Katarina till sin
revisionssekreterare Alssufiof: »Jag anförtror åt er omsorgen att
skaffa en syssla eller, för att säga allt i ett ord, ett
brödstycke åt Andrej Tschernischof, generaladjutant hos den
framlidne kejsaren, samt åt f. d. öfversten Timofej
Jewreinof. För Guds skull, hjälp mig att uppfylla deras bön; de
ha lidit för min skull, och jag lämnar dem på bar backe,
emedan jag ej vet, hvar jag skall göra af dem.»
Men dem Bestuschef hufvudsakligast ville åt, det var de
utländingar, som voro anställda hos storfursten och
storfurstinnan eller åtnjöto deras förtroende. Den 29 april
1747, omtalar d’Allion, afreste följande personer till
Tyskland: herr von Bredal, »öfverhofjägmästare hos hans höghet
såsom hertig af Holstein», herr Duleschinker, hans
kammarherre, nevö till herr von Brümmer, hans kammartjänare
Crames, »som varit med hans höghet alltsedan dennes
spädaste ungdom», Schtälin, »hans lärare i historia», Schariber,
»hans uppköpare», och jägaren Bastien. Det fanns ingen
annan utländing kvar vid hofvet, anmärkte han, än
fältmarskalken Münnich, som ej har något inflytande, och Lestocq,
»som hans lansett, vissa lätt gissade farhågor och hans
otaliga anekdoter ännu hålla någorlunda uppe».
Tomrummet växte omkring Katarina. I juni 1746
nödgades Fredriks sändebud, hennes mors vän och förtrogne,
Mardefeldt, definitivt afgå från sin post. Två år därefter,
då hon på en hofbal närmade sig »lansettmannen», den siste
representanten för det franska inflytandet, gjorde Lestocq
min af att vilja undandraga sig samtalet. »Kom mig inte
nära,» hviskade han, »jag är misstänkt!» Han upprepade
ännu en gång: »Kom mig inte nära!» Hans ansikte var
upphettadt och hans ögon rullade. Katarina trodde, att
han var drucken. Detta tilldrog sig den 11 november, en
fredag. Föregående onsdag hade man häktat en fransman
vid namn Chapuzeaux, släkting till Lestocq och kapten vid
Ingermanlands regemente. Två dagar därefter drabbades
Lestocq af samma öde. Han var anklagad för att
underhålla hemliga och för Ryssland skadliga förbindelser med
hofven i Frankrike, Preussen och Sverige. Förhör höllos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
