Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med honom, och han uthärdade modigt en förfärlig tortyr
utan att bekänna något eller ange någon. Han satt i
fängelse ett år och deporterades sedan till Uglitsch vid Wolga.
Denna katastrof upplyste förmodligen Katarina om
värdet af de politiska idéer, som hennes mor velat lämna henne
i arf, och om bräckligheten af deras grundval. Den
påskyndade alltså den förvandlings- och assimileringsprocess, som
Peters trolofvade instinktlikt hade påbörjat, i det hon lärde
sig sitt nya fäderneslands språk och påkallade arkimandriten
Todorskis religiösa ledning. En rysk skriftställare har
upptäckt ett karakteristiskt bevis på de snabba framsteg
storfurstinnan gjort på denna väg, i det han på sitt sätt
kommenterar ett ställe i memoarerna, som handlar om denna
tid. Timofej Jewreinofs efterträdare, en viss Schkurin, hade
tagit sig för att spela skvallerbytta till Katarinas nackdel.
Hon gick då ut till honom i antichambern, där han
vanligen uppehöll sig, gaf honom en väldig örfil och förklarade,
att hon ämnade låta piska upp honom till på köpet. Det
var redan, tycks det, att handla som äkta ryska; en tysk
furstinna skulle aldrig ha hittat på en dylik utväg. Vi låta
naturligtvis författaren, herr Bilbassof, själf ansvara för
denna sin tolkning.
Det är å andra sidan säkert, att detta ständiga
personalombyte omkring Katarina hade till följd, att hon gjorde
bekantskap med många slags människor, kom i tillfälle att
studera ett stort antal typer och tvingades att variera sina
egna behandlingsmedel gent emot så olika skaplynnen,
situationer och sammanställningar. Om denna lärotid ej gaf
henne en människokännedom, som hon aldrig lyckades
förvärfva, hade hon den åtminstone till en del att tacka för
den underbara smidighet och lynnets jämna motståndskraft,
som hon senare lade i dagen, samt den ej mindre
häpnadsväckande förmågan att dra nytta af de goda eller dåliga
människor, som slumpen förde i hennes väg (ty hon förstod
aldrig att välja dem själf) och låta dem prestera allt hvad
de voro i stånd till.
De förändringar man påtvingade henne voro henne för
öfrigt ej alla misshagliga eller plågade henne åtminstone
icke länge. Schkurin visade sig sedan som en trogen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
