Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som täflat med hans, voro lika väl skrifna. Hvilka voro dessa
böcker? Henrik den stores historia af Péréfixe. Det tyska
kejsardömets historia af pater Barre och framför allt — ty
Katarina är ej förlägen för att erkänna, att hon funnit ett
synnerligt nöje däri — Brantômes verk. Voltaire hade just
ingen anledning att vara nöjd med jämförelsen. Så mycket
mera som Péréfixes inflytande på den kejserliga läsarinnan
i vissa afseenden kunde tyckas motarbeta hans eget. Henri
IV har för Katarina alltid framstått som en heros utan like,
den store kungen par excellence, idealet för en suverän.
Hon beställde hans byst af Falconet. Hon uttalade flera
gånger, till och med i bref till patriarken, sitt beklagande
öfver att ej här nere på jorden ha fått göra bekantskap
med en så beundransvärd monark. Hon hoppades att
åtminstone i andra världen få njuta af hans sällskap. Under
revolutionen är det till den store Henris politik hon vädjar
för att rädda Frankrike och konungadömet. Hade hon ej
också till en viss grad denna beundran att tacka för sitt
öfverseende gentemot vissa svagheter, vissa snedsprång, som
den sköna Gabrielles älskare ofta gjorde sig skyldig till,
och hennes obesväradt säkra öfvertygelse, att de ej voro
oförenliga med suveränens stånd och den allmänna
ordning en stor regent bör införa? Péréfixes stränga
reflexioner rörande detta ämne hade sannolikt ej förefallit henne
tillräckligt öfvertygande. Hon hade läst: »Det vore
önskvärdt för hans minnes ära, att han ej haft något annat fel
än spelsjukan. Men den ständiga svaghet han hade för
vackra fruntimmer var ett annat fel, långt klandervärdare
hos en kristen furste.» Hon nöjde sig utan tvifvel med
exemplet och lämnade sensmoralen å sido.
Läsningen af Brantôme, som »intresserade henne så
mycket», enligt hvad hon naivt säger, hade förmodligen en
ännu mera direkt och genomgripande inverkan på
utvecklingen af hennes åsikter. Hon senterade säkerligen
skildringen af Johanna II af Neapel och författarens egendomliga
kommentarier: »Denna drottning hade rykte för att vara
en oblyg och hållningslös kvinna, ity att det påstods om
henne, att hon alltid var förälskad i någon och hade på
flera sätt och med många bedrifvit köttsligt umgänge. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
