Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förra delen. Storfurstinnan
- Första boken: Från Stettin till Moskwa
- 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5.
Huru gick det till? Frågan kan förefalla besynnerlig,
men i hela Katarinas biografi är det ingen, som gifvit
anledning till flera stridigheter. Man måste komma ihåg, att
tio år nu hade förflutit sedan storfurstinnans giftermål, tio
år, hvarunder hennes förening med Peter fortfarande varit
utan frukt, på samma gång som förhållandet mellan de
bägge makarna blef allt mera kyligt. Ett bref från
storfursten till sin gemål, publiceradt som bihang till den ryska
öfversättningen af Katarinas memorer och skrifvet år 1746,
tyckes redan, och det ganska oförblommeradt, antyda en
fullständig brytning. Det lyder ordagrant sålunda:
»Madame.
Jag anhåller, att ni inte besvärar er med att sofva hos
mig i natt, ty nu är det för sent att narra mig, sängen
har varit er för litet rymlig, efter två veckors skilsmässa
från er nu i kväll.
»Er
mycket olycklige
man, som ni
aldrig värdes ge
det namnet.
Peter.»
På samma gång och trots sitt tillbakadragna lif och
den bevakning som omgaf henne, var Katarina utsatt för
många frestelser och en efterhängsen hyllning, hvarigenom
hennes dygd löpte ständig fara. Hon lefde, enligt en rysk
historieskrifvares uttryck, i en atmosfer af kärlek. Efter
hvad hon själf säger i sina memoarer, var hon icke någon
skönhet, men hon slog an; det var »hennes styrka». Hon
eggade till kärlek och spred kärlek omkring sig. Vi ha
sett, huru till och med hennes guvernörskas man föll offer
för denna smitta. Hon undvek dock de första farorna. Hon
fråntog ej Marja Simonowna hennes mans ömhet, och det
var ingenting att berömma sig af, ty hon tyckte att han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katarina/0078.html
