Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som låtit byta ut storfurstinnans son mot sin egen.» I en
senare depesch säger sig markisen visserligen vara bättre
underrättad och återtar denna sista version; men Elisabeth
själf gjorde mycket för att få den trodd, och hennes
uppförande vid storfurstinnans förlossning bidrog till att
bekräfta de rykten, som voro i omlopp. Knappast hade barnet
skådat dagen, förr än tsarinnan, efter att ha låtit bada och
döpa det helt summariskt, befallde att det skulle bäras ut
och försvann med det. Katarina återsåg ej sin son förr än
efter sex veckor. Man lämnade henne ensam med
kammarjungfrun, utan att ens bry sig om att ägna henne de
oundgängligaste omsorgerna. Det såg ut, som om hon plötsligt
för hela världen blifvit en likgiltig varelse, som ej längre
togs med i räkningen. Sängen, hvari hon hade födt barnet,
stod mellan en dörr och två ofantliga fönster, genom hvilka
ett iskallt drag trängde in. Som hon svettades mycket,
ville hon bli flyttad till sin vanliga säng. Praskowja vågade
ej ta på sitt ansvar att uppfylla denna önskan. Katarina
begärde något att dricka. Samma svar. Slutligen efter tre
timmar kom grefvinnan Schuwalof och gaf henne litet hjälp.
Det var allt. Hon såg ingen annan hvarken den dagen eller
den följande. Storfursten kalasade med sina vänner i ett
närgränsande rum. Efter barnets högtidliga döpelse
lämnade man modern på en guldbricka en ukas från
kejsarinnan, hvarigenom hon skänkte henne 100,000 rubler och
några smycken. Man betalade henne för hennes besvär.
Juvelerna voro ej af något särdeles stort värde. Katarina
försäkrar, att hon skulle ha blygts för att skänka dem till
någon af sina damer. Pengarna tyckte hon om, hon hade
nu stora skulder. Men hennes glädje blef kort. Några
timmar därefter kom kejsarinnans skattmästare, hennes
»kabinettssekreterare», som den officiella titeln lydde, baron
Tscherkassof, och besvor henne att afstå från denna summa.
Kejsarinnan hade gifvit befallning om utbetalandet af samma
summa en gång till, och det fanns icke en kopek i kassan.
Hon fick veta, att det var ett streck af hennes man. Då
Peter fick veta, att hon hade fått 100,000 rubler, hade han
blifvit ursinnig. Honom hade man ej gifvit någonting, och
han påstod sig ha minst lika stora anspråk på den kejserliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
