Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönbok». Det betyder för öfrigt icke, att hon förstår den.
Montesquieu har förmodligen under drygt hälften af
adertonde århundradet varit den mest läste och den minst
förstådde författaren i Europa. Man har visserligen hämtat
idéer och teorier från honom, Katarina lika mycket och
mera än andra. Man har till och med gått så långt, att
man tillämpat en och annan af dem. Men att tillägna sig
hans lära i sin helhet, att fatta dess andemening, det ha
högst få intelligenser varit i stånd till. Och att tillämpa
den »i klump», det har ingen tänkt på. Det skulle faktiskt
ha ledt till något, hvaremot författaren till »Lagarnas anda»
kanske ej själf har varit på sin vakt — ett fullständigt
omstörtande af det förut existerande politiska och sociala
systemet och till en långt mera genomgripande revolution
än den, som århundradets slut fick bevittna. Hans lära
angrep själfva principen och roten till de fel han analyserat i
de mänskliga samhällenas byggnad, de utpekade missbruken,
de förutsedda omhvälfningarna. Men att borttaga själfva
principen, det var icke allenast att störta den eller den
institutionen, den eller den regeringsåtgärden, den eller den
regeringen, det var att undanskjuta själfva idén, den
hufvudidé, som styr världen och kanske är bestämd att styra den
evigt; det var att sätta en ideel och kanske otänkbar
jämvikt mellan de naturliga krafterna i stället för den hetsiga
och ständiga kamp mellan intressen och lidelser, som i alla
tider har utgjort det mänskliga lifvet och som kanske är
lifvet!
Allt detta har Katarina icke märkt. Men hon har med
välbehag trott sig ha en »republikansk själ» efter
Montesquieu fason, utan att så noga göra sig reda för, hvad ett
sådant sinnestillstånd motsvarade i den berömde författarens
tanke och utan att ens göra sig reda för den betydelse hon
själf tillade den. Idéen slog an på henne liksom den då
slog an på så många andra; hon prydde sig med den som
med en plym eller en blomma på modet. Hon förknippade
troligen därmed en viss ovilja mot despotismens missbruk,
den erkända nödvändigheten att vid folkens och staternas
ledning hellre följa det universella förnuftets råd än det
individuella godtyckets ingifvelser, med ett ord, en formlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
