Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högste ledaren af hennes samvete och hennes tankevärld.
Han undervisar henne utan att skrämma henne, lämpar de
idéer han ger henne efter de passioner hon har. Därtill
vet han för alla mänsklighetens olyckor, som han påpekar
efter Montesquieu och begråter liksom han, lika många
enkla botemedel, åtkomliga för hvem som helst och lätta
att använda, riktiga huskurer. Montesquieu är en stor
vetenskapsman, som rör sig med allmänna teser. Enligt
hans grundsatser borde man börja med alltings början och
låta allting ändra plats. Voltaire är en genialisk empiriker.
De sår han upptäcker på människokroppen tar han under
behandling ett i sänder och åtar sig att bota dem. En salfva
här, en fontanell där, och ingenting syns mera. Den sjuke
mår förträffligt. Och hvilken klarhet i språket, hvilken
genomskinlighet i tanken och så mycken kvickhet! Katarina
är tjusad liksom de flesta af hennes samtida, bländad,
förtrollad af denne store häxmästare i konsten att skrifva och
liksom de fängslad lika mycket af hans företräden som af
hans fel, kanske mera af hans fel, d. v. s. det ytliga i hans
sätt att se på tingen, det stundom barnsliga i hans idéer,
det ofta orättvisa i hans domar, och äfven af det själfsvåldiga
irreligiösa och hänsynslösa i hans angrepp på de häfdvunna
fördomarna, ty det var ej blott tidens filosofiska tendenser och
det behof af frigörelse, hvaraf de samtida tänkarne oroades,
som häri funno sin tillfredsställelse. Om Voltaire ej har
hjälpt Katarina att utbyta Luthers religion mot den
ortodoxa tron, har han åtminstone efteråt gjort minnet af detta
kinkiga steg mindre pinsamt och besparat henne om icke
ett samvetskval, så åtminstone en känsla af obehag, på
samma gång som han sannolikt också lugnade henne
beträffande innebörden af vissa andra kompromisser med alla
religioners, den lutherskas och den ortodoxas, stränga
moralbud. Huru öfvervägande intellektuelt än själfvåldet var hos
författaren till La Pucelle, lånade han sig dock äfven till
andra jämkningsförsök afsedda att försvara alla slags
friheter, däribland äfven de samtida sedernas. Äfven
därigenom blef Voltaire populär, och därigenom fann han behag
för Katarina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
