Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankomst till Ryssland i några år hade tjänstgjort som
ministerresident vid sachsiska hofvet, hade där träffat denne
son till en uppkomling och systerson till två af de
mäktigaste herrar, som då funnos i Polen, bröderna Czartoryski.
Han hade fattat vänskap för honom och erbjudit sig att
börja hans politiska uppfostran genom att ta honom med
sig till Petersburg. Czartoryskierna å sin sida hade skyndat
sig att passa på tillfället och anförtrott diplomateleven ett
särskildt förtroendeuppdrag, nämligen att vid det ryska
hofvet förfäkta deras och deras fäderneslands intressen,
hvilka senare de uppfattade på sitt vis. De höllo just på
att i Polen införa en ny politik: en kompromiss och en
innerlig sämja med arffienden, d. v. s. Ryssland, och ett
aflägsnande från republikens traditionella bundsförvanter,
i synnerhet Frankrike. De vände ryggen åt Västern och
styrde kurs mot Norden, i hopp att där finna en frälsande
hamn för det olyckliga skeppet, som misshandlats af stormen
och redan tog in vatten på alla håll och hvars lotsar de
ville bli. Denna politik stämde förträffligt öfverens med
det program, som Williams själf fått i uppdrag att
genomdrifva.
Polens blifvande konung var nu tjugutvå år. Han
hade ett behagligt utseende, men kunde dock icke täfla i
skönhet med Sergej Soltikof; han var emellertid en
fulländad ädling i den tidens europeiska stil; med sina
mångskiftande kunskaper, sina förfinade vanor, sin kosmopolitiska
uppfostran och sin ytliga anstrykning af filosofi var han en
fulländad typ för hela genren, och han var den förste, som
Katarina sett. Han var i hennes ögon en personifikation
af den själsodling och den salongsfernissa, hvarom läsningen
af Voltaire och fru Sévigné hade ingifvit henne en
föreställning. Han hade gjort resor, han hade i Paris hört till den
lysande societet, hvars glans och behag tjusade hela Europa
och redan blifvit en stormakt, den minst bestridda af alla.
Han medförde liksom en fläkt därifrån. Han hade alla dess
förtjänster och brister. Han kunde muntert konversera om
de mest abstrakta frågor och behagfullt snudda vid de
ömtåligaste ämnen. Han förstod sig på att galant svarfva till
en biljett och att smyga in en komplimang i en hvardaglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
