Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu ej var en fiende att bekämpa, utan en naturlig
bundsförvant i den nya grupperingen af rivaliserande makter
och intressen och en vapenbroder i de förestående striderna.
Det var i synnerhet vid denna tid han tänkte på att
begagna sig af de förbindelser han knutit med det unga hofvet
och det inflytande han påstod sig utöfva på storfurstinnans
tänkesätt och handlingar. Medan han envisades att
fortsätta på denna väg, lyckades han slutligen inbilla Fredrik,
att Katarina hade förmåga och vilja att hejda den ryska
arméen, till och med då den på Elisabeths befallning dragit
i fält, och att åtminstone förmå den till overksamhet. Då
Fredrik fick sina ögon öppna, var det för sent: Apraxin
hade tagit Memel och tillfogat den preussiska arméen ett
blodigt nederlag (vid Gross-Jägerndorf, i augusti 1757). Men
illusionen räckte i två år, hvarunder Williams, som
fortfarande kallade Katarina sin »chère amie», efter sitt
godtfinnande lät henne byta om sinnesstämning för eller emot
kungen af Preussen, skröt af att af henne erhålla råd,
liktydiga med ett förrådande af statshemligheter, och slutligen
skenbart påtvingade den ryska furstinnan rollen af ett lumpet
spioneri till försvar för en makt, med hvilken Ryssland låg
i krig!
Det är svårt att med fullkomlig visshet bestämma,
hvilken roll Katarina verkligen spelade vid denna tidpunkt, en
af de oroligaste i hennes lif. Så mycket är säkert, att
Williams bedrog Fredrik och förde sig själf bakom ljuset.
De tyska historieskrifvarne äro ense om att beskylla det
engelska kabinettet för att ha gjort sitt till genom att
retuschera den själfkloke ambassadörens depescher, hvaraf
kabinettet i Berlin fick del. Vid ett särskildt tillfälle tycks
Williams ha drifvit sina konster som diplomatisk taskspelare
ända därhän att helt och hållet uppdikta en åtgärd och ett
bref af Katarina, som hon hvarken företagit sig eller skrifvit.
Visst är i alla fall, att Williams’ tjänster och Poniatowskis
hyllning knappast tillåtit storfurstinnan att vara fullständigt
passiv i denna fruktansvärda kris eller ens likgiltig för de
ryska intressena. De kvitton, som bankiren Wolff fortfor
att ta emot på den brittanniske envoyéns befallning, voro ej
utan sin vältalighet. Men å andra sidan voro Bestuschefs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
