Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra eröfringar i Petersburg. Elisabeth såg honom med
oblida ögon och tycktes böjd för att bönhöra det sachsiska
hofvet, som yrkade på hans utvisning. Med hvad rätt
tillhörde han den engelske ambassadörens personal, då han
hvarken var engelsman eller diplomat? Detta argument
var föga kraftigt. Ännu mera gåtfulla personligheter och
ännu mindre auktoriserade diplomatiska ombud vimlade den
tiden vid alla Europas hof. Petersburgs var intet undantag.
D’Éon hade nyss anländt dit. Poniatowski måste emellertid
göra sig osynlig för en kort tid. Katarina lät honom resa,
ty hon var säker på, att han skulle komma tillbaka. Det
gjorde han verkligen tre månader därefter, och då kom han
med officiel titel af polske kungens minister. Det var ett
puts af Bestuschef, som fortfor att vilja ställa sig in.
Då polacken nu kände fastare mark under sina fötter,
tvekade han ej att begagna sig däraf för att intrigera ännu
värre än förut: för sina onklar, Czartoryski’erna, till
nackdel för sin herre, kungen af Polen, och för sin vän
Williams till fördel för kungen af Preussen. Katarina
understödde ofta hans åtgärder och tillade anmärkningar i
marginalen på de bref han skref till Bestuschef. Då
hennes samverkan ej var öppen, var den underförstådd, och
det kom på ett ut. Det blef snart en ny kör af klagomål
från Frankrikes och Österrikes sändebud. En kort tid
trodde Douglas, markis de l’Hôpitals diplomatiske
ställföreträdare, på möjligheten af en öfverenskommelse med det
unga hofvet och följaktligen äfven med Poniatowski. Efter
någon tvekan och litet motstånd slöt sig äfven markis de
l’Hôpital till denna åsikt och afstod från att motarbeta den
polske diplomatens vistelse i den ryska hufvudstaden. Men
just i detta ögonblick utbröt en häftig oenighet mellan den
franska politikens förfäktare i Petersburg och dess
representant i Warschau, grefve de Broglie. Denne fortfor att
ifrigt pocka på Poniatowskis aflägsnande. Det var själfva
den franska politiken och dess inflytande i östern, som
sålunda led skeppsbrott i en oförsonlig strid mellan motsatta
idéer och principer.
I september 1757 hade Douglas begifvit sig till
Warschau och i en följd af konferenser med grefve de Broglie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
