Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhöll nödvändigheten att ta hänsyn till hans egen
ställning, svarade hon utan tvekan: »Ingen skall angripa er, om
ni gör som jag vill». Som man ser, hade den blifvande
kejsarinnan, förutom en hög tanke om Rysslands öfvermakt,
som det förvärfvat sig tack vare Frankrikes nuvarande
förödmjukelse, en icke mindre hög tanke om sin egen
betydenhet. Det var också en följd af slaget vid Rossbach.
Och händelserna åtogo sig att bekräfta dessa höga tankar.
Den sachsiske ministern Brühl »svälte» verkligen för att
göra Rysslands kansler till nöjes: Poniatowski fick order att
stanna kvar på sin post, och allt blef sig likt som förut.
Men markis de l’Hôpital afstod en gång för alla från sina
idéer att lämpa sig efter förhållanden, på hvilka han nu ej
hade det ringaste inflytande. Han försökte ej längre att
simma mot strömmen, han »såg på, hur vattnet rann». Han
sökte ej ens att underhålla något slags förbindelser med
det unga hofvet, hvilket han betraktade som »ett litet haf,
mycket stormigt och fullt af blindskär».
Det var Poniatowski själf, som ett halft år därefter åtog
sig att ge grefve Broglie en upprättelse, som denne
sannolikt redan misströstade om att erhålla. Att göra sig omöjlig
i Petersburg efter allt hvad han hade uträttat där, tycktes
ej böra vara så lätt för honom. Men han lyckades däri.
Historien har omtalats på olika sätt; vi skola hålla oss till
hufvudpersonens berättelse, som för öfrigt, på några detaljer
när, bekräftas af markis de l’Hôpital vittnesbörd.
Storfursten hade ännu icke uttalat sin åsikt beträffande
den polske diplomatens vistelse i Ryssland och de förbindelser
han där underhöll. Det påstås, att han var helt och hållet
upptagen af en ny passion: Elisabeth Worontsof, den sista af
hans älskarinnor, hade nyss uppträdt på skådeplatsen. En
inblandning af honom var emellertid en möjlig, om icke
sannolik eventualitet. Den ägde rum i juli månad 1758.
Då Poniatowski i daggryningen lämnade Oranienbaums
slott, blef han arresterad af en af de rytteripatruller,
hvarmed Peter omgaf sitt residens liksom under krigstid. Han
var förklädd. Man tog honom helt ogeneradt i kragen och
förde honom inför storfursten. Peter envisades att få veta
sanningen, fastän denna i och för sig ej tycktes oroa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
