Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Worontsof, kammarherre Schuwalof och grefve Esterhazy.
Det var första anledningen till herr Bestuschefs fall.»
Det är numera nästan bevisadt, att om också kanslerns
och Katarinas beteende var tämligen tvetydigt vid detta
tillfälle, hade ingendera af dem någon andel i den af
fältmarskalk Apraxin kommenderade härens reträtt. Katarina
har själf låtit sig angeläget vara att rentvå sig själf och
sin förmente medbrottsling från alla misstankar i det
afseendet, och det har hon gjort vid en tidpunkt, då en
bekännelse ej skulle ha varit särdeles påkostande för henne.
De rörelser, som den ryska arméen fick order att utföra
efter segern vid Gross-Jägerndorf, tillråddes af tre krigsråd,
hvilka höllos den 27 augusti samt den 13 och 28 september.
General Fermor, som efterträdde Apraxin i befälet, hade
deltagit i dessa krigsråd och röstat för reträtt. Hären svalt,
och Apraxin hade förutsett det. Anhängarne af det
österrikiska förbundet hade eggat till uppbrott utan att tänka
på provianteringen. Elisabeths omgifning hade också
tanklöst ropat: »Till Berlin! Till Berlin!» Men man ansåg
nyttigt att tillfredsställa det österrikisk-franska partiet genom
att uppoffra marskalken. Hvad Bestuschef beträffar, var hans
fall beslutadt sedan lång tid tillbaka, och Apraxins onåd
var endast en förevändning att påskynda hans.
Kanslerens fiender hade slutligen fått nys om den plan han
uppgjort att eventuelt gifva Katarina del i riksstyrelsen.
De antydde för Elisabeth, att man bland ministerns papper
skulle finna dokument, hvilka hotade hennes krona. Det
blef afgörande för henne.
Man kan tänka sig Katarinas förskräckelse, då hon fick
veta den fruktansvärda händelsen. Skulle hon ej utpekas
som medbrottsling till den fallne ministern i en obestridlig
statsförbrytelse? Hennes bref till Apraxin voro ingenting.
Men det famösa förslaget, som meddelats henne? Hvilken
hotelse riktades ej därigenom mot henne? Fängelse, kanske
tortyr, och sedan, hvilken jämmerlig onåd? Klostret?
Hemskickande till Tyskland? Hvem vet, kanske Sibirien? Det
gick en rysning igenom henne. Det skulle således bli slutet
på alla hennes drömmar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
