Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tobaksorgierna. Hon uthärdade stoiskt piplukten, det
klumpiga germaniska rusets råhet och de drickandes plumpa tal.
Det är den kritiska tidpunkten. Katarina var, som vi redan
ha omtalat, i grossess. Hon måste dölja sitt tillstånd för
alla, i synnerhet för kejsaren. Det berättas, att den dag,
då hon anfölls af födslosmärtorna, tände hennes trogne
kammartjänare Schkurin eld på ett hus, som han rådde om
i en af förstäderna, för att locka de nyfikna åt detta håll.
Peter rusade naturligtvis dit för att njuta af skådespelet
och dela ut okvädinsord och käppslängar. Hans favoriter
följde med honom. Katarina födde den 23 april en son,
som fick namnet Bobrinski och blef stamfar för en af
Rysslands mest ansedda familjer. Vi skola återse honom längre
fram. Det var vid denna tidpunkt som en hofman
komplimenterade kejsarinnan för hennes friska utseende och
hennes skönhet, som spred glans öfver alla de fester, där
hon behagade visa sig, och hon lät undslippa sig det yttrandet:
»Ni kan inte föreställa er, huru påkostande det ibland
är att vara vacker.»
Men hvart kunde allt detta föra henne? Det visste hon
förmodligen icke. Det skulle sannolikt komma en dag, då
hennes vänners arbete bröt fram i dagsljuset och
framkallade en explosion, då hennes mans extravaganser ledde till
en kris; då skulle det vara tid att handla. Hon skulle
handla. Under tiden litade hon på Försynen, efter hvad hon
sade till furstinnan Daschkof. Enligt Fredriks åsikt var
detta det bästa hon kunde göra. »Hon kunde ännu inte gå
i spetsen för någonting,» sade han längre fram, då dessa
minnen döko upp hos honom, »hon kastade sig i armarna på
dem, som ville rädda henne». Fyndighet i ledningen af en
uppgift, konsten att kombinera, den klokhet och händighet,
som äro nödvändiga för att genomdrifva ett svårt företag,
voro för öfrigt aldrig hennes starka sida. Hon var i
synnerhet framstående genom sin karakter. Däri låg hennes
egentliga öfverlägsenhet. Detta gjorde, att hon alltid
hufvudsakligast måste bygga — och det gjorde hon i själfva
verket i hela sitt lif — på den höga och hemlighetsfulla
makt, som hon åberopade under sitt samtal med furstinnan
Daschkof och hvars inflytande Fredrik själf ej underskattade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
