Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och befallde honom att sätta upp flera manifest. Han
började en pennfäktarestrid. På Münnichs föreställningar beslöt
han sig dock för att skicka en af sina adjutanter, grefve
Devierre, till Kronstadt, för att försäkra sig om denna
viktiga ort. En timme därefter erinrade han sig, att han var
soldat: han tog på sig sin galauniform och skickade efter
sina holsteinska trupper, som stannat vid Oranienbaum. Han
ämnade förskansa sig på Peterhof och där bjuda upproret
spetsen. Holsteinarne kommo klockan åtta, men då hade
Peter ändrat åsikt. Münnich åtog sig att sätta Peterhof i
försvarstillstånd. Han skulle ha velat, att man begifvit sig
till Kronstadt i stället för att skicka bud dit. Han hade sin
plan. Plötsligt bestämde Peter sig för att lyda
fältmarskalken. Men mörkret hade inbrutit. Man bröt emellertid
upp, men det såg ut, som om det varit fråga om en
lustresa. En jakt och en roddgalèr togo kejsarens hela
manliga och kvinnliga svit ombord. Man anlände till Kronstadt
klockan ett på natten.
»Wer da?» ropade en post uppifrån vallarna.
»Kejsaren.»
»Det finns inte längre någon kejsare! Tillbaka!»
Grefve Devierre hade blifvit förekommen af ett sändebud
från Katarina, amiral Talitsin.
Münnich misströstade ej ännu. Han och Gudowitsch
besvuro Peter att landstiga, trots allt. Ingen skulle våga
skjuta på dem. Det ansvarade de för. Men Peter hade
redan gått ned i kajutan igen. Han hade aldrig haft att
göra med andra fästningar än sådana, som voro af papp.
Han darrade i alla lemmer. Damerna uppgåfvo
genomträngande skrik. Man vände.
Då föreslog Münnich något annat: att fara till Reval,
där stiga ombord på ett krigsskepp och bege sig till
Pommern, där Peter skulle ta befälet öfver sin armé.
»Gör det. Sire,» sade den gamle krigaren, »och sex
veckor därefter skola Petersburg och Ryssland ligga för edra
fötter. Det ansvarar jag för med mitt lif.»
Men Peter hade uttömt sitt förråd af energi. Han
tänkte nu endast på att komma tillbaka till Oranienbaum
och öppna underhandlingar. Man återvände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
