Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oranienbaum. Där möttes man af oväntade nyheter: kejsarinnan
hade lämnat Petersburg i spetsen för sina regementen och
tågade emot Peter och holsteinarne.
Det var en ståtlig syn. Till häst, klädd i en uniform,
som hon lånat af en officer vid regementet Semjonofski,
red Katarina i spetsen för sina trupper. En eklöfskrans
omgaf hennes sobelmössa, och hennes långa hår fladdrade
för vinden. Bredvid henne, klädd i samma uniform,
galopperade furstinnan Daschkof. Soldaterna voro hänryckta.
På eget bevåg hade de aflagt och slitit sönder eller sålt till
klädstånden de uniformer, som Peter III hade klädt på dem,
och tagit tillbaka sin gamla krigardräkt, som Peter I hade
importerat från Tyskland, men som redan ansågs för
nationell. De brunno af ifver att få mäta sig med holsteinarne.
De fingo ej den tillfredsställelsen. Efter nattmarschen,
klockan fem på morgonen, visade sig en parlamentär från
Peter. Det var furst Alexander Galitzin. Kejsaren erbjöd
kejsarinnan att dela makten. Katarina försmådde att ge
något svar. En timme därefter mottog hon sin gemåls
afsägelseakt. Hon stannade på Peterhof, dit Peter också fördes.
Panin, som fått i uppdrag att meddela honom tsarinnans
vilja beträffande hans person, fann honom i ett ömkligt
tillstånd. Peter ville kyssa hans hand och besvor honom att
utverka, att han ej skulle bli skild från sin älskarina. Han
grät som ett barn, som har fått stryk. Favoriten släpade sig
för Katarinas ombuds fötter och bad också att slippa skiljas
från sin älskare. Men man skilde dem åt i alla fall.
Mademoiselle Worontsof skickades till Moskwa, Peter erhöll till
provisoriskt residens ett hus beläget i Ropscha, »ett ganska
aflägset, men mycket behagligt ställe,» försäkrade Katarina,
trettio kilometer från Peterhof, under väntan på att en
passande bostad skulle bli iordningställd åt honom på
fästningen Schlüsselburg, den ryska Bastiljen.
Dagen därpå, den 14 juli, höll Katarina ett högtidligt
intåg i Petersburg. Hon hade således endast tillbragt några
timmar där. Någonting hade emellertid tilldragit sig där,
utom att Peter blifvit störtad. Furstinnan Daschkof hade
gjort en upptäckt, hvarom hon talar i sina memoarer
med bedröfvelse och som, genom den öfverraskning den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
