Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans egen skull, så för hennes, tillägger hon älskvärdt, ty
hon har behof af hans hälsa. Den 2 december samma år
skrifver hon till grefve Worontsof och talar om hans dotters,
grefvinnan Stroganofs, skilsmässa; 1778 får hon i sitt hufvud,
att hon skall försona general Siewers med sin hustru. Hon
öppnar underhandlingar, utnämner skiljedomare, använder
ömsom öfvertalning och ömsom vrede.
Hon åtar sig och utför ett öfverväldigande arbete, utan
att tröttna ett ögonblick. Men hon har också i sitt
temperament och sin karakter en dyrbar egenskap, som hjälper
henne att icke svikta under bördan: glädtighet. En sund,
stark glädtighet, som endast sällan öfverger henne och, då
den går bort, kommer tillbaka lika fort som aprilsolen, en
glädje, som framkallas af ett intet och narrar henne att brista
ut i klingande skratt. Hon är gladlynt af naturen, enligt
hvad hon säger till Zimmermann på tal om ett
öfvergående anfall af »hypokondri» efter den mer än andra älskade
favoriten Lanskojs död; men hon bemödar sig att
underhålla och utveckla denna sinnesriktning. Hon är glad af
grundsats.
»Min fru, man måste vara glad,» skrifver hon till en
af sina väninnor. »Endast detta gör, att man kan
öfvervinna och uthärda allt. Jag talar af erfarenhet, ty jag
har öfvervunnit och uthärdat mycket i mitt lif. Jag
skrattade emellertid, då jag så kunde, och jag kan försäkra, att
jag i närvarande stund, då jag har att kämpa med alla min
ställnings obehag, hvarje kväll, då tillfälle erbjuder sig,
leker blindbock af hjärtans lust med min son och mycket
ofta utan honom. Vi ha skaffat oss ett skäl, vi säga, att
det är för hälsans skull, men oss emellan sagdt är det i
själfva verket för att vara barnsliga.»
»Hon skrattade,» sade prinsen af Ligne, »åt en
obetydlighet, ett citat, en dumhet, och hade roligt åt ingenting.
Det är kontrasten mellan enkelheten i hvad hon sade i
sällskap och de stora handlingar hon utförde, som gjorde
henne pikant.»
En dag uttalar hon sina tvifvelsmål, huruvida det
någonsin har funnits en verkligt stor man utan ett ansenligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
