Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 2. Intelligens. Kvickhet. Bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
quasikonnässörer. Jag gaf henne rätt i, att hon ej hade några
kunskaper i målning och musik; jag bevisade henne till och
med en dag, mera än hon ville, att hennes smak i fråga om
byggnader var tarflig. — ’Erkänn,’ sade hon till mig och
pekade på sitt nya palats i Moskwa, ’att detta är en ståtlig
fasad.’ — ’Det är,’ svarade jag, ’vackert som sjukhus, men
som residens är det jämmerligt’.»
Till akademien i Berlin, som 1768 erbjöd henne titel
af hedersledamot, svarade kejsarinnan anspråkslöst:
»Hela min lärdom inskränker sig till att veta, att alla
människor äro bröder».
Men en dag, då den engelske ambassadören Harris fick
den äran att åtfölja hennes majestät på promenaden, blef
han förvånad öfver utsträckningen af de kunskaper, som
kejsarinnan oväntadt lade i dagen rörande sitt lands
författning och lagar. Då hon, efter att ha pratat en stund om
den engelska trädgårdsstilen, öfvergick till att tala om
Blackstone, kom diplomaten snart till korta. Och han, som
sedan blef lord Malmesbury, var ändå ingen obetydlig person.
Men han hade kanske icke under sin ambassadörstid haft
tid att läsa om den engelske rättslärdes omfångsrika bok,
och Katarina var en läserska, på hvilken mera än på någon
annan det latinska ordstäfvet kunde tillämpas: Timeo
hominem unius libri. Ty hennes umgänge med författarne,
goda eller dåliga, liknade hennes förhållande till människor
och ting: hon hängaf sig alltid helt och hållet åt den bok,
hon hade i sina händer. Hennes samtal med Harris ägde
rum 1779. Hon visade sig vid den tiden alldeles förälskad
i Blackstone (hennes bref till Grimm vittna därom), liksom
hon hade varit det i Montesquieu och en dag skulle bli det
i Sénac de Meilhan eller Mercier. Hvad beträffar valet af
hennes läsning, dikterades det ofta af hänsyn, hvari begäret
efter vetande ej alltid spelade den förnämsta rollen.
Chevalier d’Éon skref 1762 till grefve de Broglie:
»Kejsarinnan har mycken smak för läsning, och största
delen af hennes tid efter giftermålet har användts till att
sluka de moderna franska och engelska författare, som ha
skrifvit skarpsinnigast om moralen, naturen och religionen.
Det behöfs blott, att en bok är strängt förbjuden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
