Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 2. Intelligens. Kvickhet. Bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom hit till landet, började jag träget studera ryska. Men
då min tant Elisabeth fick veta, huru strängt jag arbetade
tillsammans med mina lärare, skickade hon efter min
hofmästarinna och befallde henne att göra slut på dessa studier.
’Hon kan nu alldeles tillräckligt’, sade hon. Sedan dess
har jag endast i böcker kunnat fullfölja mina ryska studier,
ty jag har inte haft några lärare.»
Men hon har gjort något mera än att lära sig den ryska
ortografien: hon har lyckats tillägna sig och göra till sin
egendom själfva andan af språket i dess minsta och djupaste
skrymslen, i dess hvardagsuttryck, dess egenheter, dess
målande ordvändningar. Och med språket har folkets hela själ
tagit sin boning i benne. Det är denna eröfring, som har satt
henne i stånd att så segerrikt eröfra sitt rike, och vi mena
därmed icke allenast den makt hon frånryckt Peters svaghet,
feghet och dårskap, utan äfven den plats, som denna tyska
mot slutet af sitt lif och i synnerhet efter sin död lyckades
intaga i ett främmande och fientligt folks lif, historia och
nationella utveckling. Ty man kan säga, att det egentligen
är efter sin död, som hon blifvit sådan vi nu se henne, den
stora, på samma gång jättelika och strålande, majestätiska
och milda gestalt, inför hvilken den ödmjuke muschiken och
vetenskapsmannen, som skakar dammet af de redan
sekelgamla minnena och legenderna, böja sig med samma
tacksamhet, stolthet och kärlek. Hennes död begräts just icke
i Ryssland, den väckte knappast något uppseende. Man
hade icke haft tid att förstå henne, och ännu voro de allt
för få, af hvilka hon skulle kunnat bli förstådd. Men
nationens själ, dess historiska medvetande, hade dock
förkroppsligats i henne, och denna inkarnation skulle lefva upp inför
eftervärlden i den rörda hågkomsten af de storverk, som
utförts med henne och af henne, i en posthum förgudning
af den ojämförliga regentinnan, och icke allenast af Katarina
den stora, utan också och framför allt af »lilla mor», matuschka,
hvars populära bild har trädt öfver de halmtäckta hyddornas
tröskel och strålar vid den husliga härden mellan de
vördade helgonbilderna.
Det är också i denna förmåga att genomtränga och
assimilera med sig tingens kärna snarare än deras form som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
