Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till enfaldiga människors naiva tro. Men korstecknen, för
hvem eller hvad äro de beräknade?
Ibland skulle man kunna tro, att den lutherska andan
ej är helt och hållet slocknad inom henne, då man ser den
förbittring, hvarmed hon vid alla tillfällen far ut mot den
katolska kyrkan och dess öfverhufvud, hvilket ej harmonierar
med den ortodoxa anden, som är mycket mera fördragsam,
indifferent eller försonlig:
»Jag afundas ej ers majestät,» skrifver hon 1782 till
Joseph II, »den sällsynta fördel, hvaraf ni för närvarande
njuter, att bo dörr om dörr med Pius VI. Uppriktigt sagdt
skulle jag gärna vilja veta påfven utom Wien; jag vet ej,
hvarför jag icke utan ett slags oro kan tänka på hans
vistelse där. En italiensk präst är för alla, som ej äro
katoliker, ett föremål för ett slags fruktan.»
Josef, styresmannen i det heliga romerska riket, svarar
emellertid i samma ton:
»Jag tillstår uppriktigt för ers majestät, att under de
tre timmar om dagen, som jag regelbundet tillbragte med
att déraisonnera i teologi med honom (påfven) och i ämnen,
hvarom vi ofta å ömse sidor uttalade ord, dem vi ej
förstodo, hände det ofta att vi sutto tysta och sågo på
hvarandra, som om vi velat säga, att ingendera af oss begrep
något däraf; men detta var tröttande och afskyvärdt.»
Då Katarina 1780 sammanträffar med kejsaren i Mohilef,
skryter hon af att ha pratat och skrattat med honom under
hela gudstjänsten i stadens katolska kyrka. Det hindrade
henne för öfrigt ej att uppskatta och tycka mycket om den
prakt, som vid detta tillfälle utvecklades af kyrkans präster,
jesuiter, som hon nyligen tillåtit slå sig ner i denna provins.
»Alla de andra ordnarna,» skrifver hon på tal härom, »äro
svin i jämförelse med dem.»
Men hennes beteende mot just denna orden äfvensom
de åsikter hon har om dess förtjänster visa sig lida af den
mest oväntade ombytlighet. Ända till 1785 tycks Katarina
vara förtjust i dessa andans män och i sin idé att ge dem
en tillflykt hos sig efter det deras orden blifvit upphäfd i
Rom (21 juli 1773). Det är ett präktigt puts hon har spelat
påfven och en annan af sina grannar, det nyligen styckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
